Roger Lindqvist

I dag har vädret varit grått och eländigt. Inte mitt favoritväder precis. Ont i mitt huvud, lite snuva, samt en aningen värk i kroppen, som jag med säkerligen överlever, hoppas jag. Hockeyn gjorde livet ännu mera dystert, och jag tappade lusten efter SAIK:s 3-0 mål. Därefter överlät jag hejandet åt Elisabeth. Ett hejande som hon tappert höll ut med, tills slutsignalen var kommen. Åkte ut en sväng med kameran, men inspirationen tröt, detta skyller jag enbart på vädret. Hjälpte sonen hemma på gården på förmiddagen, det skall visst komma en valborgsmässoafton lite längre fram, har jag hört. Så därför försökte vi få lite ordning och reda vid grillplatsen. Mycket vatten flöt omkring, men skam den som ger sig. Får väl använda hårfönen om det kniper, men just för tillfället kniper det inte. Kanske i magen, men ingen annanstans. Torsdagen den 18 april, skall snart bli fredagen den 19 april. Dagarna och veckorna går med stormsteg, och bilringar och rynkor följer med hand i hand. En gång var jag 20... den dagen hade jag ett ärende på Sparbanken i stan. Då jag stod där, så tittade bankassörskan på mig och sa: Grattis på födelsedagen! Först fattade jag ingenting. Hur i all världen visste hon det. Vi kände ju inte varandra. Men - hon hade sett mina personuppgifter i min sparbanksbok. Tjugo år, den 26 september 1977. Sedan dess har jag tyvärr hunnit med att fylla alltför många år. Och de år som (motvilligt) läggs till, är ju vad som i vardagligt tal kallas för LIVET!

 

Go´natt därute, å var rädda om Livet!

 

Roger.