Roger Lindqvist

I mina barndoms kvarter...

I den röda stugan inte så långt från mitt föräldrahem, bodde under

några år mina morföräldrar, Sanfrid och Beda Lundgren.

 

Den röda uthuslängan tillhörde Bertil och Kerstin Johansson, som

bodde i detta hus, på samma tomt.

 

Vid tidpunkten för mitt filmande, bodde här en kusin till min mor.

Hennes mor, Göta, som ses i sitt bruna förkläde, var gift med min

mormors bror Gideon.

 

Min mor och jag frågade, Göta svarade på alla våra frågor. Göta var

alltså en ingift moster i familjen Lundgren/Jonsson. Min mamma sa

alltid moster, till Göta.

 

Vi fick tillåtelse att gå in i det röda huset jag och min mamma...

Spisen där min mormor brukade stå...

 

Mormor och morfars köksfönster där jag brukade sitta som liten...

köksbordet fanns placerat precis på den här platsen.

 

Från deras fönster kunde man se mitt föräldrahem rakt på motsatta

sidan. Till vänster om vårt hus, bodde Sixten och Anna Engman.

 

Från det andra fönstret, som vette ut mot Bertil Johanssons hus,

fanns ett potatisland. Det var där som min morfar brukade slå ihjäl

de stora skeppsråttorna som sprang omkring, stora som katter. Vid

detta fönster fanns en soffa...

 

I det bakre lilla rummet, vars öppning skymtar till höger, låg jag i min

vagga när jag var nyfödd. Detta var hösten 1957, när mina föräldrar

rustade upp vårt nyinköpta hus.

Bakom min mors ryggtavla, står jag riktad med kameran mot hallen

i mormor och morfars hyrda lilla hus i Övremarken. Jag minns ett till-

fälle, när jag var på besök hos min mormor. Utanför stannade en svart

Volvo PV. Morfar klev ut i sina arbetskläder och kom så småningom in

genom köksdörren. I hallen hängde han av sig kläderna. Han var bl a

vägarbetare min morfar, men slutade i förtid p g a min mormors Parkinson-

sjukdom.

 

Min mamma Maj-Gerd vid husets köksdörr...

 

Det var här vi möttes; mina mostrar, kusiner, farbröder, morbröder,

ja kort sagt alla...

 

Så småningom kom även min pappa över. Här kan man se framsidan

av huslängan. Nedanför bron låg en gång en stor råtta. En äcklig best

med stora tänder. Bertil hade en grop där han satte sitt matavfall, därav

råttorna. Kom ihåg att detta var långt före återvinningens tidevarv.

 

Min far hade även han en del att berätta. Mor och far umgicks med

Bertil och Kerstin, detta innan de hade körkort. Istället var det

mopederna som gällde.

 

Bakom den gröna dörren i den avlånga byggnaden, hade Bertil sin

Opel Rekord garagerad.

 

I detta skjul bakom huset hade Bertil och pappa sina mopeder.

 

Bertils garage än en gång. Till vänster av garaget hade Bertils pappa

ett krypin...

 

På väggarna där "gubben" Johansson gjorde trätunnor, så fanns

gamla Piteå-Tidningar på väggarna. På tal om trätunnor, farsans

benämning var naturligtvis på Pitemål: "Tré såan".

 

En liten glimt av en svunnen tid.

 

Roger Lindqvist utanför Bertil och Kerstin Johanssons hus 1959.

På besök hos min mormor och morfar.

 

Morfar Sanfrid skottar snö, 1959. På den tomt där deras röda hus

var beläget.

 

----------------------------------------------------------------------------------------

Boningshuset står fortfarande kvar. Det röda avlånga, där mina morföräldrar en gång bodde, samt Bertils garage, är idag borta. De två sista bilderna i detta inlägg, har Harry Lundqvist filmat. De övriga bilderna är hämtade ur mitt videoarkiv.

 

Roger.    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack Roger för fina bilder!
kul att se hur mormor o morfar bott.
hälsa så gott till de dina.
Åsa

Hej Åsa... hoppas ni har det bra. God fortsättning.
Jo, jag hade en del filmbilder som "blev" foton från mormor o morfars hus i Övremarken.
Roger.