Roger Lindqvist

I några av de band jag var medlem i, fick jag förtroende att sjunga. Men jag hade en urusel sångteknik, vilket gjorde att jag var totalt slut i halsen efter 6-7 låtar. I slutet av kvällen lät jag som en kraxande gammelkråka, som helst ville flyga sin väg och landa på en gren, helst i sin ensamhet. I Rolf Åhmans var Hasse våran leadsinger, men han hade aldrig några problem med sin röst, endast då han hade en förkylning möjligtvis. I Opus sjöng vi alla samtliga, men mest var det gitarristen Stefan Engman, som heller aldrig hade några större problem med sin hals och röst. Att man skall sjunga med stödet vet jag om, men jag var dålig på att praktisera detta. I Kjell-Bertils spelade jag enbart trummor, jag tog aldrig en endaste ton. Där var det Kjell Andersson, Robert Öberg och Thomas Åström som sjöng. Och det gjorde de så bra att det var en fröjd av att bara vara med. Det var endast Allan och jag som endast trakterade våra instrument utan inblandning av sång. Men till saken hör, att när Allan blev äldre så gick han med i en sångkör från Piteå. Jag blev väldigt paff när jag hörde och såg detta. Men jag tyckte förstås det var jättekul att se honom med notbladet framför näsan, istället för den där tenorsaxen, som han hade haft under många långa år.