Ny syn på "popen". Intresset stiger för jazzmusiken. / 1965

På bilden ser ni en av medlemmarna - Jerry Bergman - i Dixa Quintas orkester,
ett av de nya unga banden på Piteås pophimmel.
 
Pop är ett omdebatterat inslag i musikvärlden. Omdömen som: "en popgala är liktydigt med ett extatiskt maranatamöte" har framskymtat i debatten och likaså har det sexuella betonade i sångtexter och artisternas plastik med skärpa betonats. Vad som minst har varit föremål för "skarpsyn" är popmusiken själv. En av dem som sociologiskt studerat popmusik och ungdomens beteende inför musiken är fil lic Bertil Sundin. Han konstaterar: För barnet - ungdomen tycks inte skolan bjuda tillräckligt musikalisk stimulans utan eleverna lever i två ofta helt skilda världar: skolans och fritidens. Det är nästan en truism att man kallar fritidens popmusik torftig men samtidigt måste fylla ett musikaliskt behov som inte tillfredsställs på annat sätt. Det är beklagligt att man på pedagogiskt håll fastnat i ett synsätt på popmusiken som skadlig och smakförsämrande.
 
Jazzen har fört en tynande tillvaro de senaste sex sju åren. Nu lär det emellertid ljusnat betydligt på fronten. Ännu så länge finns dock bara en jazzklubb i Norrbotten - i Luleå - men där är både verksamheten livlig och intresset stort.
    - Vi strävar efter att få jazzen lika populär som popen är idag, säger ordföranden i Luleå jazzklubb K-G Morin.
 
Popbanden har växt upp som svampar ur backen. På bilden ses ett av Piteås många
band med en sättning som går löst på sådär 30.000 kronor. Det är Dixa Quintas och
grabbarna är fr. v. Roland Boström, Christer Odepark, Jerry Bergman, Leif Lindgren
och Ronald Höglund.
 
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Januari 1965.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0