Roger Lindqvist

¤ Farbror Sverker var en lagomt anpassad person, som framlevde sina dagar i landet Lagom. Lagom-landet var känt över hela världen, och lagom-medborgarna var även kända för sitt typiska nordiska kyliga temperament. Redan i tidiga barnaår fick medborgarna lära sig att noggrant tänka sig för, innan man sa vad man egentligen tyckte och tänkte. Ordet känslor, var ett laddat ord som man fick lära sig att hantera under stor försiktighet.

 

En tidig sommarmorgon, precis efter att grannens gamla hesa tupp kuckelikuat för femtioelfte gången, vaknade farbror Sverker av ett kraftigt illamående. Tillståndet gjorde att han rusade ut i badrummet för att där - på ren lagom-svenska - kräkas. I nära femtio år, hade han varit en lydig lagom-medborgare. Lagomt anpassad till att leva sitt liv efter den berömda Jante-lagens föreskrifter. Detta hade påverkat farbror Sverker till det sämre. Gjort honom både sorgsen, ledsen och betänksam.

 

Samma förmiddag bestämde sig farbror Sverker för att äntligen få lite ordning i sin klädgarderob. Men eftersom utrymmet var minimalt, och det inte fanns plats för större utsvävningar, fattade han i hastigt mod ett beslut. Farbror Sverker kastade helt sonika ut sina kalsonger, både korta som långa, slipsar, fyra till antalet samt ett par galgar, direkt ut på sin lagomt gröna gräsmatta. Där fanns ju hur mycket rum som helst, resonerade farbror Sverker. I den närstående kretsen, tyckte man inte likadant. Detta väckte ett stort uppseende. Nu hade minsann farbror Sverker gått och blivit spritt språngande galen. Han hade härigenom frångått sitt sedan barnsben inrutade lagom-beteende. Han kom därför att stämplas både som konstig skör och sinnessvag.

 

¤ Men vad farbror Sverker just gett prov på inför en häpen skara, var att hans inneslutna känslor äntligen fått slippa ut i full frihet. Det pyste rök från båda näsborrarna, samt öronen. Synen var ungefär som när ett lokomotiv pustar och frustar inne på sin järnvägsstation. Men någon ångvissla hördes inte i farbror Sverkers fall. Förnuftet hade därmed segrat över dumheten. Hans sätt att behandla sina inneslutna känslor, att släppa dem fria, skulle noga betraktats som rätt normalt om han exempelvis varit bosatt i Frankrike eller Italien. Där hade händelsen endast passerat med en lätt axelryckning. Men så icke i detta kyliga lagom-land nära den arktiska gränsen.

 

Från den dagen bestämde sig farbror Sverker för att i fortsättningen gå sina egna oupptrampade vägar. Trots att han med all säkerhet skulle bli föremål för både baktaleri och även utpekad som smått konstig. Farbror Sverker har aldrig sedan den dagen ångrat sitt beslut. Han har inte eller sedan "garderobs-utkastningen" vaknat kallsvettig eller illamående. Detta kloka beslut sprängde hans trånga bojor som hållit honom fjättrad alltför länge. Lagom-tänkandet och därtill den fruktade Jantelagens alla dunkla regler och luddiga paragrafer, hindrade honom i hans utveckling.

 

När jag häromsistens mötte farbror Sverker över en kopp kaffe och en mazarin, anförtrodde han mig att han numera kände sig fri och lycklig. Lika fri och obunden som en ståtlig örn, som på sina breda vingar i sitt fulla majestät flyger över de vackra vidderna. Och där vinden ger både kraft, fart och styrka som han så innerligt är i behov av. Och detta är honom så innerligt väl unnat.

 

--------------------------------------------------------------------------------

Text: ROGER LINDQVIST