Roger Lindqvist

Min första Kalle Anka-tidning fick jag någongång omkring 1963. Sedan dess har jag läst, läst, läst och åter läst. Vid fyllda femtiofem, är jag ännu lika kär i killen med sjömanskostymen, vår egen KALLE ANKA. Han har betytt så mycket för mig, detta tillsammans med: Joakim, Knatte, Fnatte och Tjatte, Oppfinnar-Jocke, Farmor Anka, Alexander Lukas, Musse Pigg, Långben, Kajsa Anka, Mårten Gås, Spökplumpen, Madame Mim, Stora stygga vargen, Lilla stygga vargen (fast han var ju genomsnäll, killen), De tre små grisarna, Björnligan m. fl. samt alla invånare i staden Ankeborg. När jag blir 80 skall jag flytta dit.

 

Det lästa och tryckta ordet blev liksom en revolution i mitt liv. Detta när jag en dag upptäckte, att man kunde måla med orden, precis som på en vit duk. Att uttrycka sig är för mig väldigt viktigt. Vare sig detta sker genom musik, att skriva, teckna eller tala. I dag handlade jag ett antal böcker. Dom ligger f n v på mitt nattygsbord och väntar på att jag skall öppna dem. Men allra först måste boken om Sven Hedin läsas. Genom biografin om Hedin, blev jag även nyfiken på Verner von Heidenstam. Detta måste åtgärdas. Det finns så många spännande människor i vår historia, jag vill lära känna dem alla, innan jag dör. Det brådskar!