Roger Lindqvist

Min fars kusin, Gösta Eriksson har avlidit, 82 år gammal. Han var yngst i en syskonskara på fem barn, till Ernst och Svea Eriksson i Svedjan, Hortlax. Gösta som är sprungen ur en musikalisk och konstnärlig släkt, började redan i unga år att spela dragspel. Dragspelet byttes sedan ut mot piano. Året 1952 åkte Gösta till Stockholm för utbildning vid Kungliga Musikaliska Akademien. Efter att utbildningen var klar, fick Gösta plats i Seymour Österwalls orkester. Åren med Seymours innebar bl a att ligga på turné. När bandet upplöstes 1960 gick Gösta vidare som pianist i sångaren Chris Danes orkester. Gösta Eriksson spelade mellan engagemangen i orkestrarna, också piano på restauranger runt i Stockholm. I Arne Bills orkester var Gösta också medlem under en period.

 

1965 valde sökte Gösta en ny livsinriktning. Han blev kristen och fick sin religiösa hemvist i Filadelfia församlingen i Stockholm. Han fortsatte sitt pianospelande, fast med en ny publik. Och med en ny mening i sitt liv. Några år före sin död drabbades Gösta av ohälsa. En stroke gjorde hans ena kroppshalva förlamad. Han vänstra blev obrukbar. Han fortsatte dock sitt pianospelande, med sin friska hand.

 - Har man bara en bra gitarrist vid sin sida, går det ganska bra, berättade han vid ett tillfälle.

Gösta Eriksson hade för vana att varje sommar göra ett besök i sin barndomsbygder. Ibland brukade min far och Gösta stråla samman på någon parkbänk i staden, för ett samtal dem emellan.

 

Gösta blev den sista länken i familjen Ernst Eriksson. De båda bröderna, Uno och Ivar är borta, så även systrarna Estrid och Rut. Borta är också föräldarna Svea och Ernst som gick ur tiden 1957 respektive 1969. Ernst Eriksson var min farmor Hannas yngste bror. Han föddes i Stensjökullen, Blåsmark 1893.

 

Varje saga har sitt slut!

 

Roger.