Roger Lindqvist

I dag gjorde jag ett kyrkbesök. Det är tyvärr inte så ofta det händer - men i dag hände det. Utanför på en parkbänk, satt hustrun medan kyrkomedlemmen/besökaren, Lindqvist gick en rundvandring. Jag har alltid hyst en stor respekt och slags kärlek till vår kyrka. Den är nog världens allra vackraste, där den står lite stolt uppe på sin höjd. Kanske beror min kärlek, till alla de minnena som finns förknippat med denna heliga plats. Kanhända att det även ligger på ett djupare plan. Kyrkans vackra vita fasad, lyste så vackert i kontrast med den sommar som i dag rådde. Den nyrenoverade kyrksalen, är i dag betydligt fräschare än tidigare. Men det finns en sak som jag saknar - de porträtt av de präster/kyrkoherdar som en gång verkade i Hortlax församlingens kyrka. Tidigare hängde de på väggen alldeles till vänster när man kommer in. Men  idag lyser dessa med sin frånvaro. I Hortlax kyrkans historia ingår de präster, som en gång predikade det kristna budskapet från sin predikstol. Om jag finge bestämma, så skulle alla bilderna hängas upp igen. Och av de som inte finns avporträtterade, kunde man i stället sätta upp en informationsskylt med namn och årtal. Jag fick faktiskt ett mycket snabbt samtal i dag, med församlingens kyrkoherde, Anna Andersson. Hon gav mig ett stort vackert leende, när jag framförde mina åsikter.

 

Uppe på orgelläktaren upptäckte jag ett par conga-trummor. Frestelsen blev för stor, så jag ställde bort min kamera, och trummade ihärdigt i nära 10 minuter. Underbart med denna akustik, det skapar samtidigt en djup dynamik - oj så det rimmade - synd nog så gjorde jag ingen ljudupptagning, men det får väl bli nästkommande gång jag promenerar uppåt kyrkhöjden.