Roger Lindqvist

Det är en sådan där härligt varm sommarkväll, när jag och Elisabeth gör ett besök hos Solbritt och Kjell i deras hem i Muskus. Ute vid husets veranda, sitter förutom paret Holmbom, även de goda vännerna, Maggan och Thomas. Kjell sitter vid en stekpanna och gör "schlobben" (plättar). Vi slår oss ner i den varma kvällssolen, och efter en stund kommer Solbritt ut med kaffe, fikabröd och glass. Luften är varm, och den blå julihimlen är på sitt allra bästa humör. Nere vid bryggan ses en båt förankrad, och i bakgrunden avtecknar sig de välbekanta bergens formationer, bergen som jag alltid tyckt mig så majestätiska vid varje besök. Såväl i vinter såsom klädd i sommarskrud. Naturen som omger oss, är så bedövande vacker att det nästan gör ont. På husets baksida finns en blomrabatt som lyser med sina färgsprakande färger. Vid vägen finns en loppisskylt, som berättar om många spännande saker, som finns inrymt, i en mindre stuga som står några meter ifrån det större boningshuset.

 

Mellan husen står Kjells gamla veteranmotorcykel, av årsmodell 1938, på 28 kubik. Och vid lillstugans gavel, står ett bord fyllt med olika saker, precis som det skall göra på ett riktigt loppis av hög kvalité. På gräsmattan har Kjell lagt några fina handgjorda mattor, fina i sin färg, fina också att kunna ha på ett golv hos någon. På terassen bakom huset, med utsikt mot vattnet, står ett campingbord med fyra stolar uppställda. En parasoll finns nerstucken mitt i bordet som brukligt är. Campingmöblerna köptes en gång året 1958 per postordet. Nypriset var 295 kronor. Möblerna har nästan aldrig kommit till användning. Dom har istället legat tryggt i ett förråd i alla dessa år. Och när jag tar mig en närmare titt, så får jag den känslan att de är spritt nya. Men efter 55 år finns skönheten fortfarande bevarad.

 

Efter kaffet vill Kjell visa mig någonting. - Följ med upp på vindan, säger han, och tillsammans går vi mot grannens stora gamla ladugårdsvinda. Mellan de glesa plankorna strömmar solljuset så vackert in. Och alldeles till höger om ingången, står ett möblemang på fyra stolar och ett bord. Två av stolarna är lite större, medan de återtstående är mindre. Även ett bord ingår i det hela. - Det här har en gång stått på Piteå stadshotell, säger Kjell till mig. Dom härrör ifrån 1920-talet, fortsätter han. Vi försöker båda klura ut om dess material är av bambu eller trä. Kjell tror benhårt på björk. Och jag är benägen att hålla med. Lite längre in står en sparkstötting. Den är försedd med ett slags flak därframme. Lite ovanlig i mitt sätt att se. - Den kommer från Ernsts bageri/café i Piteå, avslöjar Kjell. En gång fanns namnet på caféet inristat i sparken, men den förre ägaren har tyvärr putsat bort det säger Kjell. Och jag kan bara hålla med. Synd, synd, synd...

 

Detta får mig att tänka på Antikrundans Knut Knutsson, vars ansikte förvrids liksom i plågor vareviga gång någon tagit bort det gamla. Ungefär så känns det även för mig, när jag hör om fadäsen. Men sparken är fin, mycket grann skulle jag vilja säga. Bredvid sparken står en soffa, uppskattningvis ifrån 40 eller 1950-talet. En gång inköpt på möbelvaruhuset Bloms på Storgatan i Piteå. Här står även en skoter modell äldre. Innandömet på ladugårdsvindan är så vackert i mina ögon, att jag känner mig tvungen att använda kameran, inte en, utan flera gånger. Tänk så mycket en vind kan ruva på, tänker jag när vi så småningom går därifrån.