Roger Lindqvist

Det var sommar, det var sol det var sommarlov. På ett rött mjölkbord bredvid den grusade Hortlaxvägen satt ett gäng unga killar. Det var där vi brukade trängas med de mjölkkrus, som bönderna i trakten punktligt brukade leverera. En av dem, Viktor, kom i regel cyklande efter Inimarksvägen, med ett eller två krus som han elegant balanserade på sin cykelstång. Nästan lika punktligt kom en lastbil, som vi kallade för mjölkbilen, och hämtade upp dagens leverans, för att sedan åka in till mejeriet i centrala Piteå för avlämning. Om jag minns rätt, så var flaket grönt, medan förarhytten lyste i orangea färger. En stabil gubbe med grå polisonger, och en keps på sitt huvud, lyfte krusen som vore det ett antal fågelfjädrar, upp på sitt flak, medan han pustade en aning. När dagens skörd av mjölk var avhämtad, betydde detta mer plats för oss killar och även tjejer. Den röda samlingsplatsen är sedan länge endast ett minne blott. Men den finns för alltid kvar i mitt minne.

 

På andra sidan av vägen bodde mina farföräldrar; N´Amandus å a Hanna. Grannar med dom, stod den rödvita Bergsgården, där Gustav Berg bodde med sin familj. I grannskapet fanns också Bertil och Kerstin Johansson, och i deras röda uthuslänga bodde min morfar och mormor; a Beda å N´Sanfrid Lundgren. Längre in på samma väg fanns en gulmålade fastighet, där bodde min pappas bror Gunnar med sin Aina och två barn, Bosse och Anita. Granne med dem fanns familjen Ingvar Sundkvist, med hustru Margareta och de två sönerna Eskil och Per. Fortsatte man sedan efter skogsvägen, igenom "Lindgrensch-skåogen" så hamnade man hos Henry och Sigrid Lundström. Deras tre barn; Birgitta, Anders och Ingrid, brukade flitigt deltaga i våra gemensamma påhitt.

 

Deras hus inrymde två rejäla garage, detta p g a av att deras far Henry och farfar Johan, hade ett åkeri med lastbilar, vilket man som barn tyckte var både läckert, fränt och fräckt. I vårt grannskap, på Markvägen, fanns en affär alldeles granne med mitt föräldrahem. Där huserade Nisse och Ingrid Stenberg med sina tre barn, Tord, Nils-Erik och Karin. Nisse hade en grå Volvo Duett, i vilken han brukade åka in till stan på busstationen för att hämta inkommande varor. Det hände att Karin och jag fick lov att åka med. På samma gata i ett vitt hus och med en flaggstång på tomten, bodde Viktor och Jenny Jonsson. På deras tomt fanns deras lilla sommarstuga, där mina morföräldrar också bodde en period. Artur och Linnéa Sandlund, var också våra grannar, likaså Gottfrid och Linnéa Westerberg. De hade fyra barn; Doris, Leif, Lisbeth och Helena. Lisbet åkte i början av 60-talet över till Amerika, och bosatte sig i Portland, och stannade där i 40 år. En dag kom hon hem igen. Jag minns att jag tyckte hon var modig när hon åkte sin väg, i sina yngre tonår. Vid ett av sina hembesök, tror det var i början av 70-talet, hälsade hon på i mitt hem och visade en bunt med bilder från sitt nya hemland. Häftigt, var den tanke man hade i sitt huvud.

 

Bredvid oss bodde Sixten och Anna Engman. De hade tre söner, Lennart, Kurt och Torgny. Kurt var en hejare på idrott. Han var en sk "allroundare". Spelade både fotboll, ishockey samt pysslade på med friidrott på rätt hög nivå. Kurts dotter, Helena, blev ännu mer framgångsrik än sin far. Hon blev kulstötare, och har gjort sig ett respekterat namn inom sin gren. Som sagt: äpplet faller inte långt ifrån trädet. På andra sidan av vägen, som idag heter Inimarksvägen, bodde bl a min faster Elsa Lundmark och hennes man Ivan och deras tre barn: Britta, Roland och Karin. Lite längre in, liksom bakom det lundmarkskahuset, bodde ännu en släkting: Erik och Essy Lindqvist. Erik var min pappas äldre bror, som var far till Gösta, Tage och Rigmor. De hade en hund som hette Kaj. På deras tomt fanns en avlång byggnad, det var en sommarstuga. Mina föräldrar hyrde in sig där efter sitt giftermål 1948. Ja, man t.o.m. hade sin bröllopsmiddag i Erik och Essys fina kök.

 

Granne med Erik och Essy fanns bonden Viktor Nilsson. Det var dit vi ungar brukade åka på besök, speciellt under sommarhalvåret. Viktor hade många katter. Som mest ca 20 stycken. Granne var också Viktors bror Valfrid, jämt kallad för Valle. Valle och hans hustru Kerstin hade fem barn. (Hoppas jag räknat rätt). Deras son, Roger brukade jag spela fotboll med bl. a. Lite längre bort bodde Eskil Johansson, gick under namnet: "Fana-Eskil". Inte heller att förglömma Inga-Maj och Stig Fahlman och deras son Peder, som även han spelade fotboll med oss grabbar hos Roger Nilsson. Peders farföräldrar var Axel och Dagny Fahlman, bodde i ett rött hus, i deras absoluta närhet fanns en bagarstuga. Den användes flitigt av traktens kvinnor. I ett annat hus på samma gata bodde min mammas kusin Tyra. Hon var gift med Åke Nilsson, de hade tre barn: Jonny, Siv och Jan-Åke. Siv är idag mest känd för sina insatser i Pite revyn på Christinasalens scen.

 

Här sätter jag punkt! Annars blir jag sittande hela långa natten.

-----------------------------------------------------------

Roger Lindqvist.