Ett hus berättar...
Det var året 1894 som den gamla stugan på tomten kom till. Den röda stugan blev så småningom mitt föräldrahem. Min mor och far köpte huset 1957, och efter diverse reparationer så flyttade hela familjen Lindqvist in i fastigheten, strax efter att jag kommit till världen. Det var i och omkring detta röda hus med sina vita knutar, som jag nötte mina barndomsskor. Den 1 september 1982, tog vi över huset efter att mina föräldrar flyttade in i en lägenhet i Öjebyn. Då var det alltså dags för en ny generation att ta huset i besittning. Våren 1987 byggde vi nytt på samma tomt, och det gamla huset blev plötsligt öde och tomt. Året därpå slöts cirkeln då mina föräldrar återigen blev Hortlaxbor. Sommaren 1990 flyttade de in i en lägenhet. Efter deras flytt, turades sönerna om att bo i huset, när de blev större alltså. I dag är fastigheten obebodd, men tjänar ändå sitt speciella syfte, och har så gjort under lång tid. Och dess livslängd kommer förhoppningsvis att förlängas, nu då Daniel börjat att repa upp det så smått.

Danne...






Troligtvis var det min pappa, som hösten 1957 gjorde detta.


släkting till oss i barnsäng, 1920. Hon blev endast 28 år.

brukade min pappa ligga där. Och när det regnade, brukade han vila där,
om tillfälle gavs. Han tyckte också om ljudet av regn som slog mot plåttaket.

------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Postat av: Anonym
Oj det är ett gammalt hus. Den verkar har varit länge i Er släkt, kul att det fortsätter.
Intressant med gamla hus och dess historia.
Hälsningar Åsa
Trackback