Roger Lindqvist

I dag har jag varit hos Robert, jag och Volvon. Det var vissa saker som behövde åtgärdas, som Robban fixade galant. Som medhjälpare i garaget/verkstaden fanns en liten kis som heter Max. Han gjorde en del upptåg mellan varven, pigg och alert som han är. Önskar man finge köpa lite energi av honom, ja, man kanske kunde få den där energin alldeles gratis. Jag har under vissa "svackor" försökt mig på Red Bull, men icke... när det var som allra mörkast före jul så provade jag detta. Men ack nej, jag fick inga vingar. I takt med ljuset så fylls energin på undan för undan. Och när sommaren så småningom anländer så flyger han Lindqvist alldeles själv - på egna vingar. Vår och sommar är min årstid. Och den allra bästa tiden är i brytningen mellan våren och sommaren. "Vår o sommarälskandet" är nåt jag ärvt av min far. Elisabeth däremot, hon är förtjust i hösten. Det var något jag glömde fråga henne innan vi gick till prästen.

 

Max sover över här i natt. Norah är inbokad på Hotell Lindqvist nu till helgen. Katten Flisan har anmält sin ankomst under påskhelgen. Helgen som kommer är vi eventuella förlossningsläkare. Katten Selma väntar smått, så vi har jour hela helgen medan Daniel och Mia är borta. Därute står min blå Volvo mycket friskare än tidigare. Jag hade tänkt bjuda in honom ikväll på en kopp kaffe, om han nu inte har andra planer. Jo, det händer att han åker iväg ensam ut på de mörka trånga gatorna och gränderna i staden. Och när jag frågar vart han har varit, så sätter han igång sina vindrutetorkare. Detta gör han varje gång jag frågar. När han är extra glad tutar han med signalhornet. Men det är länge sedan nu. Men om jag bjuder honom på nåt riktigt smarrigt kanske han tutar till?

 

Roger.