Roger Lindqvist

 

    - Det var i mars 1940 jag började med Kafékiosken vid bussparkeringen. En vecka senare kom kafferansoneringen och slog ner som en bomb. Det var hårt. Räddningsplankan blev Mabou, kaffesurrogatet, som man efter ett tag tyckte var ganska bra. Efter ett år blev det kort även på sockret, och sedan var det bara att lyssna på radion på lördagarna. Alltid var det något nytt. Mjöl, smör, kläder, tobak och allt det andra blev ransonerat.

 

Det är fru Valborg Hedström i Piteå - innehavaren av Hedströms Kafékiosk - som sitter och summerar. Hon skall nämligen sluta med sin rörelse 1 maj efter nära 25 års verksamhet som kafémamma i Piteå. Det är mycket som förändrats sedan hon öppnade vid gamla bussparkeringen den gången 1940.

    - Jag har haft väldigt trevliga kunder, och en del av de första har kommit tillbaka ända till nu, säger fru Hedström. Jag tror att vi har trivts med varandra, mina kunder och jag, och naturligtvis känns det litet underligt att sluta. Men åldern börjar ta ut sin rätt, och nu har jag sålt både kiosken och tomten. Nu skall jag ha min första semester på 24 år.

 

Vid bussparkeringen fortsatte fru Hedström fram till 1957, då rörelsen måste flytta för att Sundsgatan skulle byggas. Hon köpte då en tomt vid Kolmilavägen och fortsatte rörelsen där.

    - Då var det inte mycket bebyggt i det här området och jag frågade mig vad jag egentligen gett mig in på. Inte fanns det telefon heller. Jag fick vänta i två månader innan man fått hit ledningar. Och nu känns det nästan som om man bor mitt i stan igen, säger fru Hedström.

Från halv sex på morgnarna till samma tid på kvällarna har Kafékiosken varit öppen. Jobbare och andra som velat ha sig en kaffeslurk eller en pratstund har gärna sökt sig till kiosken. Men nu är det slut. På första maj stänger Kafékiosken obevekligt. Piteå blir ett trivsamt näringsställe fattigare.

--------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 29 april 1964.