Prästen PETER FJELLSTEDT besöker Öjebyn - 1856
Peter Fjellstedt (1802-1881) var född värmlänning. Han blev senare både präst, missionär och missionärsledare. Fjellstedt kom även att bli ordförande för Lapska missionens vänner. 1856 gjorde han en resa i missionens tecken, i Lappland. Detta föranledde även ett besök i Piteå gamla stad, Öjebyn, beläget i Norrbotten.
Peter Fjellstedt (1802-1881).
Peter Fjellstedt berättar här om sina upplevelser om sin missionsresa i Lappland, med omnejd:
"Lördagen den 25 juli 1857 ankom jag till Piteå och samma eftermiddag höll jag bibelförklaring i en rymlig sal hos en kristlig vän. Mycket folk var närvarande. Söndagen den 26 predikade jag i församlingens kyrka för talrika åhörare och höll på aftonen en bönestund i en väns hus. I dessa trakter äro sommarnätterna vid denna tid på året så ljusa, att man lätt ser att läsa till kl. 11. Vid midnattstid märktes liksom en svag skymning, men snart börjar det åter att ljusna. Nu voro på sena aftonen många älskliga kristna från landet församlade kring Herrens ord, som här fann många öppna hjärtan.
En besvärlig färd.
På aftonen begav jag mig åstad på vägen till Bastuträsk, beläget omkring 7 mil väster om Lycksele. I Bastuträsk har Svenska Missionssällskapet en skola för lappska barn. Jag medtog blott en lätt resväska och försåg mig med lappskor för att kunna resa på norrländska viset, då man emellanåt måste gå till fots långa sträckor, när man icke kan fara i båt på sjö eller flod och icke heller rida, där mossar och kärr gör det omöjligt för hästar att komma fram. Efter en vandring till fots med min ledsagare kom jag till en båtstation och färdades därefter uppför floden förbi flera byar. Därpå hindrades vi av ett vatenfall och måste avbryta båtfärden och gå till fots gemom kärr och mossar, ja stundom i djupt vatten och över kullblåsta träd, över berg och stenblock.
Efter denna skogsvandring kommo vi åter till en båtplats, och en roddare förde oss uppför den stilla floden till byn Umgransele, där vi tillbragte natten i en nätt bondgård. Kärnmjölk kallas här dricka och bjudes först åt den främmande. Vi fingo även fisk, mjölk, smör och kornbröd, nästan så tunt som papper. De otaliga myggorna äro här så besvärliga, att man vanligen bestryker ansikte och händer med tjärolja för att i någon mån vara skyddad för dem.
Kyrkan i Piteå gammelstad. /Teckning av C. J. F. Plagman, 1835.
Besök i avlägsen stuga.
Den 3 aug. fortsatte vi resan uppåt floden, men stundom till fots på flodstranden. Anlända till en by, kallad Kattisavan, fingo vi där en båt till Rusele. Nu voro vi hungriga, och jag ingick i en stuga och frågade husmodern, om hon kunde giva oss något att äta. Hon bejakade detta, tog en håv, gick till en bäck, som nära vid stället utmynnade i älven, och återkom snart med några fiskar, däribland laxöring, som hon strax kokade, och så hade vi en god middagsmåltid av fisk, kärnmjölk och kornbröd.
En annan roddare förde oss nu vidare uppför floden. Strax efter midnatt - den ljusa midnatten - den 4 aug. upphunno vi Bastuträsk och blevo mottagna där i et vänligt härbärge. Efter några få timmars vila kunde jag alltså nu få besöka vår skola. Min värd var en älsklig, av natur och nåd rikt begåvad bonde, vid namn Anders Nilsson, som givit stora gåvor till missionssaken och gjort stora uppoffringar för skolväsendet i trakten. Barnen lade goda kunskaper i dagen. Men vad som mest fröjdade mig var, att hos många barn framträdde ganska tydligt kännetecken till att Guds nåd hade börjat sitt verk i deras hjärtan. Jag höll både före och efter inspektionen och förhöret uppbyggelsestunder med bibelläsning, förklaring, sång och bön, och åhörarnas antal var ännu större vid sista tillfället än vid det första.
Ett rikt land.
Jag gjorde med Anders Nilsson en liten båtfärd över den närliggande sjön och fann rikedomar av järnmalm, liggande nästan i öppen dag. Trakten är storartad. Sjöar, skogar, berg, floder i den livligaste omväxling bjuda hänförande tavlor åt betraktaren. Skogarna bestå huvudsakligen av gran, tall, björk, rönn m. fl. Svenska floran är i dessa trakter icke så rik som längre i söder, men vad som här växer, är under den korta sommaren särdeles frodigt. Den lilla ljuvliga linnéan betäcker stora delar av marken i dess skogar".
--------------------------------------------------------------------------
Källa: VÅRT KRISTNA ARV - från Ansgar till våra dagar.
Per-Erik Lindorm / 1961.
Kommentarer
Trackback
