Måndagen i bilder...
Ett efterlängat besök i form av sol och värme, har i denna dag kommit Pitebygden till del. Elisabeth och hennes man (heter troligen Roger??) har varit ut i solen, och vandrat på strandpromenaden vid Södra Hamn. Elisabeths make (Roger, Ragnar, Rutger, Rolle, tja ta det namn som passar) hade som vanligt kameran hängande kring halsen. Tack och lov, så hängde den inte endast kring halsen som ett halsband, karlsloken använde den också. Som ett bevis på detta, så kommer här bilder, hämtade ur - Roger, Ragnar, Rutger, Rolles kamera - ta vilket namn som helst ur högen, han heter Lindqvist i efternam i alla fall. Går i vissa fall under namnet Linkan. Vid högtidligare tillfällen, kungamiddagar osv, Lindeqvist af Horterlax.
Njut av dessa bilder, - om ni kan - av denna måndag den 6 maj anno 2013.
Södra Hamn, Piteå.
Vid åsynen av detta, så föreslog jag hustrun, att vi slulle simma till Italien,
något som hon direkt avböjde. Tänk så glad Påven skulle blivit av lite
hortlaxfrämmande.
Elisabeth hade ett trevligt samtal med solen...
Utsikt mot campingen vid Södra Hamnen i sommarstaden Piteå...
Isflaken har vid solens ankomst blivit mindre och mindre.
Till höger i bild ses restaurang Sjöbodan.
Genom rutan vid Sjöbodan, syns de spegelvända röda magasinen.
De röda byggnaderna vid vattnet, för tankarna tillbaka i historien,
till Piteå som sjöfartsstad.
av mig - i alla fall - ett säkert vårtecken. Låt oss här och nu, bilda
föreningen "Maskrosens vänner".
Zon-området i blickfånget, Piteå-Tidningen samt en liten skymt av
Piteå Älvdals Sjukhus
Med blicken ut mot Södra Hamnen.
Helheten som sådan, när jag vandrar bland de röda stugorna, bjuder mig på en
slags resa tillbaka i historien som handlar om vår gemensamma stad, Piteå.
Denna silltunna får stå som symbol för detta.
En stunds avkoppling vid skeppscaféet, är en lisa för en stressig människosjäl.
Det "urnorrbottniska" fastigheterna var i regel rödfärgade.
På bilden ses Sjöbodan, också klädd i rött.
Den obligatoriska "frälsar-kransen" strategiskt placerad vid bryggan.
Jag har alltid haft en viss förkärlek för röda som vita färger i kombination.
Kanske för att jag är en s k "urinföding" icke "urin - föding" utan, Urinfödd
inföding... m a o jag är Hortlaxbo... urinfödd Hortlaxinföding... har jag trasslat
till begreppen? i så fall ring genast 112...
Som av en händelse, så ses på denna bild en "urinföding". Han kommer att
stå som staty sommaren 2013, som en slags kulturminne över fornstora dagar.
Så här såg en Pitebo/Hortlaxbo ut anno 2013. Statyn kommer senare att få sin
plats bredvid filosofen C. J. Boström på Byxtorget. Samtidigt kommer Piteås
duvor att äntligen få en fullvärdig landningsplats.
Om ni har vägarna förbi, gör då ett besök vid Skeppscaféet vid Södra Hamnen.
Ett isflak i upplösning.
"Låt oss liksom måsarna flyga upp i skyn..." Fri tolkning av R. Lindqvist.
I stundom tid kommer vi att se mängder av båtar liggande sida vid sida
vid Gästhamnen.
En absolut nödvändighet vid en hamn som denna.
Endast ett stenkast från Södra Hamnen ligger stadens centrum.
Till höger i bild, den gamla Polisstationen, vars fasad av farliga
asbetsplattor nu är borttagna.
Järnvägen har också varit en viktig del i stadens historia. Piteå järnvägsstation,
som uppfördes 1915, revs skamligt nog, i början av 80-talet. Ett synnerligen
oklokt och ogenomtänkt beslut enligt många.
Där Coop Forums parkering är idag, låg en gång Piteå hamn. Här låg de stora
båtarna som lossade och lastade sina varor.
Innan denna form av bild-bomb är över, blickar vi tillbaka på hur det en gång tog sig ut, här i vår älskade stad, Piteå:
Hamnen i Piteå där Coop Forum ligger idag.
Hamnlivet innebar ett myller av människor, det var många olika nationaliteter
som förenades vid denna plats i staden.
Till höger i bild: "Prins Oscar".
Flygbild över bl a hamnen...
Så allra sist, ber en viss Roger Lindqvist om uppmärksamhet. En dikt som han skrev 2006, och som publicerades i Piteå-Tidningen den 29 januari 2007.
- MITT PITEÅ -
Min barndomsstad vid
Bottniska vikens stränder,
lagd i naturskön
och vacker miljö.
Staden som sett mig
födas, men även en gång
skall se mig dö.
Jag har sett min stad
i kvällens skymmning,
men även i sommarens
klara ljus.
Vandrat barfota
genom Badhusparken,
och lyssnat till
vindarnas lätta sus.
Jag har trampat på
den stenlagda trottoaren,
som finns vid gamla
polisstation,
ätit glass på
Rådhuskioskens trappa,
medan skrikande måsar,
flugit över zon.
Har sett hur min stad
förvandlats,
genom de år
som hastigt flytt.
Fastän jag sett andra delar
av världen,
är det mitt Piteå
som för mig mest betytt.
Jag har cyklat
mot Norra ringen,
passerat både kyrkan
och statt,
och i sanden
vid Norrstrandsbadet,
har jag sett glada barn
som lekt tafatt.
I min stad finns också
gröna små oaser,
som skänkt mig
kraft och stillsam ro.
Min stad omgiven
av glittrande vatten,
här vill jag leva,
och för alltid bo.
Jag har ätit nygräddade
våfflor, i Strömlidabacken,
och tittat ut mot Norra hamn.
Sett hur staden sakta vaknat
ur nattens
vintermörka iskylda famn.
Så en gång,
det händer varje sommar,
på min stadspromenad
förundrad jag ser,
alla människor rycks med
i uppsluppen karnevalsstämning,
när mitt Piteå
dansar så förnöjt och ler.
När man sedan gått på tur
runt staden,
i solens värme
och glada sken,
har jag satt mig på
parkbänken bredvid
Daniel Solander,
för att vila
mina trötta och ömma ben.
Så avslutar jag min
hjärtliga hyllning,
till min barndomsstad
i vått och torrt.
Visst finns det
andra städer
ute i vidaste världen,
men Piteå är av en
alldeles speciell
och ädel sort.
Roger Lindqvist.
-------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Kommentarer
Postat av: Ann-Kristin Rönnberg
Hej Roger jag tror att det var tussilago inte
maskrosor men jag kan ha fel?
Ann-Kristin(Lars fru).
Svar:
Roger Lindqvist
Trackback
