Museum i miniatyr i Hortlax
En av rariteterna i gården är den handgjorda linslända som syns på bilden.
Den är en fästmansgåva, sirligt utskuren ur ett trästycke. Fru Emma Löfstedt
demonstrerar vid spinnrocken.
Ett vinddrivet sågverk. Vem har sett ett sådant? Det är säkerligen inte många i pitebygden, men det har åtminstone funnits ett i Hortlax, och resterna av det unika sågverket finns fortfarande att beskåda i Josef Löfstedts före detta gård vid Avan, där man förresten håller auktion på lördag. Det är en gammal gård och mycket gammalt är samlat i byggnaderna. Förvånansvärt att inte muséer hållit sig framme redan tidigare.
Beträffande sågverket, eller rättare sagt husbehovssågen, så har den antagligen byggts av August Vikgren som ägde gården före år 1900 då den förvärvades av Josef Löfstedts fader, den kände predikanten E. J. Löfstedt. Vikgren var bland annat båtbyggare och sågade båtbräder med sågen, som väl egentligen var en något vidareutvecklad form av kransåg, alltså den typ av dubbelbemannad handsåg som användes ännu in på detta århundrade i vissa trakter. Man placerade stocken på manshöga bockar och sedan stod en man uppe och en nere och drog ett sågblad som delade stocken ungefär som en ramsåg. De äldre minns säkert tillvägagångssättet.
Många böcker - bland annat en bibel från 1764 - finns i gårdens samling.
"VÄDERSÅG"
Men i Hortlax tog man vinden till hjälp. Stora "kvarnvingar" drog runt ett kugghjul som i sin tur överförde kraften till en vertikal axel som drog själva ramen - sågbladet. Vingbladen var löstagbara när sågen inte användes, men Löfstedt minns att vid hård vind så kunde själva "skelettet" sätta i gång sågen som då gick tomgång i det lider där sågen var uppmonterad mellan fyra kraftiga stockar. Maskineriet är nedmonterat sedan långt tillbaka, men delarna finns fortfarande kvar, varmed man med hjälp av litet fantasi kan föreställa sig hur sågen fungerade.
Den första falltoaletten i Hortlax? Via hornet
och rännan ner efter väggen kunde de som
arbetade på loftet enkelt göra sina behov...
URINOAR
En fullständig kuriositet är den "urinoar" som användes av de som arbetade på snickarvinden i uthuset, och som ännu finns bevarad. Det är en ränna fastsatt i väggen med ett kohorn upptill, i vilket arbetarna kunde göra sina behov. Enkelt och ovanligt. Vikgren var tydligen en påhittig man. Gården är nu såld till lantbruksnämnden som i sin tur enligt uppgift sålt byggnader och tomt till ett par från Boden. När Piteå-Tidningen var på besök höll man just på att rusta för auktion, och vi kunde beskåda allt det som samlats under årens lopp men som nu drogs fram. Där var byttor och tråg, där var böcker och lampor, spinnrockar och smörkärnor, barnvagnar och vaggor. Allt av gammalt datum. Fångsredskap, gamla skäror, möbler och kopparkärl. Och naturligtvis åtskilligt utan större intresse.
Detta är den kraftiga järnaxel som drog sågbladet i det vinddrivna sågverket.
Bastanta dimensioner, konstaterar Eugen Nilsson.
SNICKARGLÄDJE
Bland byggnaderna märks en loftbyggnad, troligen den äldsta på gården, av en typ som är ovanlig häruppe. Snickarglädje kring dörrarna, och med handbilade golvplankor. Gården har stått öde sedan 1956 d å familjen Löfstedt flyttade till Hortlax centrum. En mycket intressant gård av en typ som vi har få kvar av, och med en samling husgeråd och verktyg som kan berätta om med vilka medel människorna fick klara sig i en tid då tekniken ännu inte fått insteg i vardagslivet.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 10 juli 1969.
FAKTA----------------------------------------------------------------------
Josef Löfstedt (1891-1969).
Hemmansägare, styrelseledamot i Hortlax mejeriförening, medlem av Hushållningssällskapet och Norrbottens läns lantmannaförbund. Gift med Emma Löfstedt (1897-1971)
Simeon Löfstedt (1895-1954).
Folkskollärare, kantor, organist. Gift med Elin Löfstedt (1906-1989).
Simeon var bror till Josef Löfstedt.
Roger-------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
