Roger Lindqvist

Konstig morgon. Vaknar med en underlig känsla, det är nåt som inte stämmer. Det är inte förrän jag ska sätta tandborsten mot mina glittrande tänder, som jag kommer på vad som fattas. TUPPEN! Tuppen Agaton har inte sin vana trogen skrikit sig hes på våran balkong. Agaton är puts väck. I stället för väckarklocka, så har vi en väldresserad tupp, som varje morgon kuckelikuar på vår balkong. Men eftersom Agaton icke kan klockan, så brukar han liksom tjuvstarta. I bland bränner han av sitt hesa skriande redan vid halv fyra snåret. Och det är inte bra för grannsämjan. Därför skickade jag Agaton på "tuppkurs" i Kalix förrförra veckan. Han kom hem med ett skevt leende på sin näbb. Leendet var så pass brett, att jag var tvungen fråga honom varför.

 

Det visade sig, att Agaton hade mött en liten höna vid namn Siri. Agaton och Siri hade på nåt vis fattat tycke för varandra. Och nu var alltså Lindqvist-tuppen i ett saligt tillstånd. Eftersom detta tillstånd gick ut över hans kuckelikuande, så hade jag ett allvarligt samtal med honom.

    - Det måste du förstå, Agaton, att du kan inte låta ditt privatliv gå ut över ditt jobb på vår balkong.

    - Jag tycker det är bra att du blivit förälskad, men du har faktiskt ett jobb att sköta.

    - Kärleken får du sköta på fritiden.

 

Efter detta så blev Agaton som förbytt. Han kuckelikuade nästan hela dygnet, och det var inte lönt att få en blund i ögonen. Jag förstår att det var hans sätt att liksom protestera mot sin arbetsgivare. I går ställde jag ett ultimatum: "Fortsätter det på det här viset, ser jag ingen annan råd, än att du får avsked, från din balkongtjänstgöring".

Nu är alltså Agaton borta! Och det är mitt fel. Snälla Agge - jo, han kallas Agge bland sina närmaste vänner - kom tillbaka, vi behöver dig! Du kan ta med dig Siri också, hon kan flytta in i vårat badrum. Som en slags hyresavgift, kan hon värpa frukostägg till oss. Ta dig i akt, och kom hem... snälla...

 

Roger Lindqvist.