Roger Lindqvist

Hemma i en garderob ligger buntar med papper. Det är tecknade gubbar, manuskript, revytexter och urklipp från tidningen, där jag skrivit om allehanda saker och ting. I två urklippspärmar finns också saker prydligt ordnat i kronologisk ordning. Detta är också alster som jag är pappa till. Jag blev en gång  tillfrågad om jag kunde skriva några revytexter. Detta jag gjorde. Men man tyckte att jag var för snäll, inte nog bitsk. Ändå så använde man sig av två nummer, två monologer som jag gjort. Jag gjorde även en annan monolog, "Bakåtsträvar´n", som handlade om en man, som tyckte att allt var bättre förr. Men - sa man - det var nog bra, men kanske att den person som skulle ta sig an detta, inte skulle komma ihåg all den text som jag gjort. Hur som helst, "Bakåtsträvar´n" publicerades i stället i Piteå-Tidningen någon månad därefter.

 

Att vara tuff i sitt språk, att var fräck, att liksom ta alla de där orden i sin mun, kan ju gå hem. Om man förvaltar dem på rätt sätt. Allt för många vitsar under bältet, tycker jag inte alls om. Jag tycker det endast kan bli rejält pinsamt om revynummer hela tiden kretsar om sex-skämt. Jag tycker om att se och lyssna till nummer, som är gjorda med finess. Gärna med en allvarlig underton. Se bara på HasseåTage vad de gjorde med sina revynummer. Vissta var det fräckt emellanåt, men inte så att det störde. Det fräcka, var ändå på nåt sätt gjort med sån känsla, att det aldrig blev plumpt. Nu kan man inte tro att man kan tillfredsställa alla sorter av människor och publik. Man måste s a s hitta sig själv i det man gör. Huvudsaken är att man känner att det känns rätt i ens inre.