Roger Lindqvist

I det samhälle vi lever i idag, pågår hela tiden en slags kamp: det onda mot det goda. Vi har fått lära oss, att alla har lika värde. Ve den som tycker nåt annat. Ve även den som "råkar" använda fel ord. Då tar "språkpolisen" över och tar vederbörande hårt i örat och säger: FY PÅ DIG! Omskakad går personen som tabbat sig diskret därifrån, och ställer sig på sin rätta plats: SKAMVRÅN! Där pekas det finger, där intutas individen att: "SÅ SÄGER MAN ICKE!"

 

Miljöpartiets sk "språkrör" Åsa Romson har slängt ut hakan fullständigt i ett tal i Almedalen. Där spyr hon ut sitt hat mot: "Vita heterosexuella män i stadsjeep!" Hon är inte nådig i sitt sätt. De vita heterosexuella männen står enligt Romson, på fel sida i samhället. Varför då? För att de är vita? Heller (hemska tanke) heterosexuella?

 

Bea Szenfeld, sommarpratare, är inte ett dugg humanare. I sitt sommarprogram tar hon till storsläggan, när hon säget: "Hat mot alla vita heterosexuella vita män mellan 18-80 år".

 

Hat är ett så starkt och destruktivt ord som jag aldrig använder. Det lärde mina föräldrar mig. Hat kommer man inte långt med. Åtminstone inte om man skall uppbära någorlunda vänskapliga förbindelser. I en värld fylld av hat, låter dessa två damer hatet inta en central position. "Tystnad råder tyst det är i husen...". Är det så att de som är och förblir tysta säger ett tyst JA  till dessa skamliga påhopp?

 

Roger.