"Rasism finns från båda håll"
Är jag då en av dessa förfallna som med hat i mitt hjärta och genom
både mobbning och utstuderad ondska gör allt det som står i min makt
att fördriva dessa människor bort från landets gränser? I såfall tynger det
mina skuldbetyngda axlar av skam att jag inte orkar se mig i spegeln.
Är jag en av de onda? Då orkar jag ju inte längre leva. Är jag en av de
fördömda, som endast vill att vi ska prata med varandra? Är jag dömd
för att jag vill ha en dialog? Att använda ordet rasism i tid och otid, får
oss bara att må allt sämre. Jag jag kan för mitt liv inte alls förstå varför
det blev som det blev???????????? Skulden är kollektiv. Vi bågnar under
trycket av att vi inte duger. Varken som människor eller diskussionspartners.
Herregud, till sommaren vågar jag väl inte ens ta fram min flagga när två av
mina barnbarn fyller år.
Kommentarer
Trackback
