Sjukgymnastik!
I dag ett besök hos sjukgymnasten på Hortlax Hälsocentral. Det ömmar i kroppen efter behandlingen, men det är väl ett tecken på att man lever? Vänster arm och axel har inte varit snälla, trots att det närmar sig jul. Det är alltså "trumslagararmen" som inte sköter sig. Visserligen så används båda armarna när man trummar, men det är som sagt den vänstra som tagit smällen. Skulderbladen och nacken är också ömma, men sitter man som en säck potatis så får man väl skylla sig själv. I bland låter jag vänster hand/arm vila i ena fickan i jackan när man åker bort, resultatet blir att den högra får arbeta för två. Att ta på sig jacka och skjorta kan var nog så problematiskt. Elisabeth har därför ryckt in och varit mig till hjälp. Vid kyrkbesöket häromkvällen, hade jag nog fått gå ut i kylan om inte Bettan varit med. Jag fick inte på mig jackan. Känns ju väldigt surt, när man tänker på att allt detta har gått som en dans tidigare. Men en dag måste man väl sluta dansa?
Elisabeth har också problem efter en operation för nåt år sen. Man var då tvungen att sätta in en metallbit i ena axeln och armen, som blev söndertrasad efter ett fall på hal is. Hon har även opererat ena handen, som också den var söndersmulad efter ett fall. Så vi är två sjuklingar som hjälps åt så gott det nu går. Det är nu jag tänker på mina föräldrar, som brukade ha problem att ta sig in och ut ur bilen. Nu har jag själv problem med att ta på mig säkerhetsbältet.
Roger.
Kommentarer
Trackback
