Roger Lindqvist

 

Uffe brukade läsa min blogg. Det var genom bloggen vi kom i kontakt med varandra. Bloggen föddes den 22 december 2008, och nångång under våren eller sommaren 2009 så ringde Ulf till mig. Han hade ett stort och gediget historiskt intresse om sin hembygd. Därav detta så hörde han av sig. Uffe var född 1948 och jag 1957. Det var således en skillnad på nio år. Men vi spelade med i "samma match" ändå. En dag bad han mig följa med upp på Leif Lidmans kontor på vandrarhemmet i Piteå. Det gjorde jag. Och så PANG BOOM blev vi en trio som alla hade ett efternamn vars första bokstav var L. Vi kom att komplettera varandra till 100 procent. Uffe med sitt otroliga minne om det gamla Piteå, där han i detalj redogjorde in på millimetern. Leif, visionären, tillika en samlare i stora mått av gamla Piteåbilder, men även i allt som hade Piteå anknytning. Själv så bidrog jag kanhända med det skrivna ordet, och i viss mån med minnesbilder om både det ena och det andra.

 

Ibland så ringde Uffe: Roger, har du tid en sekund? Kan vi träffas på Ekbergs på tisdag? Leif kommer också!

Andra gånger så åkte jag och Elisabeth till Ulfs och Vanjas hem och umgicks. Ibland så ringde Uffe och Vanja på våran dörr. Vi åt middagar ihop. Både ute på stan som hemmavid. Som ni förstår så innebär Uffes bortgång ett stort tomrum. Sista gången vi pratades vid, var ca en vecka före hans död. Vad vi pratade om? Piteås historia och bilder, förstås! Men vi hade även samtal om det som hände ute i världen.

 

Den där stolen på Ekbergs kommer att stå tom hädanefter. Det var ju där Uffe brukade sitta.

 

Du är saknad, Uffe!

 

Roger.