Roger Lindqvist

I dag en promenad i det vackra vårvädret. Ett besök hos en av sönerna,

som var på jobbet, men Selma, den fina lilla kattfröken, kom mig till

mötes. Hon tiggde och bad - jomen, du kan väl släppa in mig - snälla...

hennes vackra kattögon fick mig att låsa upp entrédörren. När jag likaså

var inne, så var jag tvungen att hälsa på min gamla kompis Ludwig, som

bor i ett av husets rum. Jodå, Ludwig han var på sitt vanliga sätt. Han

stod där, lite tyst, men ändå väldigt nöjd på nått sätt. Vi morsade på

varann, han tittade på mig och sa: - Skaru spela nåt ida´...?

- Nja, tänkte inte de´, men jag kanske tittar förbi till helgen.

- Okej, hälsa...!

- Detsamma Ludwig...

- Hej...