Framnäs folkhögskola, Öjebyn /1953
Det var i februari. Jag skulle till Framnäs folkhögskola i Öjebyn. Namnet sade mig ingenting. Men jag hade en viss uppfattning om hur folkskolor skulle se ut, och när jag steg ur sjumilabussen från Umeå, såg jag i fjärran någonting som tämligen exakt svarade mot mina föreställningar om en sådan skola. Jag begav mig iväg några kilometer till fots och stegade in i en ståtlig byggnad, bara för att konstatera att jag kommit fel. Det var en jordbruksskola jag hade kommit till, och så vandrade jag vägen tillbaka, frågade mig fram. Ungefär där jag stigt av låg IOGT-lokalen, långt mindre imponerande till det yttre än jordbruksskolan, och jag var en aning desorienterad när rektor Adrian Wennström med fru husmor tog emot och hälsade mig välkommen till Framnäs.
Så småningom klarnade begreppen. Rektor Wennström förklarade och när han var färdig, hade jag fått klart för mig, att det inte bara var till det yttre som Framnäs skiljde sig från vanliga folkhögskolor. Den skillnaden har för övrigt avlägsnats ty Wennström och hans elever har nu flytt in i - ålderdomshemmet! Men om utanverken får bilderna förtälja. Jag skall hålla mig till det invändiga, som mycket imponerade på mig, och som jag gärna vill berätta om för Frihets läsare.
Att sång och musik flödar på en folkhögskola, det är ingenting att skriva om, det känner vi alla, men på Framnäs utgör musiken halva skolan. Det är den första skola i vårt land och över huvud taget så vitt jag känner till, som jämsides med den allmänna linjen har en musiklinje. En folkhögskola måste ha sin rot i bygden, annars är det ingenting med den. Den skall präglas av bygden samtidigt som den utgör ett nytt och reformerande element. Många av våra folkhögskolor har lyckats med det. Det finns emellertid en sak som i vårt land är anmärkningsvärt försummad och som inte folkhögskolorna heller har ordentligt ägnat sig åt, nämligen anknytningen till den utomordentligt rika musikaliska tradition, som funnits en gång i våra bygder.
Det finns ju gu´bevars, de som filar, och folkmusiken har mycket på grund av dem kommit i vanrykte - och vanhävd. Det finns knappast heller någon levande musikalisk tradition längre. Folktonen har blivit museiföremål. Man gnider ibland med hänförelse, men på ett sätt som ingalunda gör folkmusiken rättvisa. Den ungdom som lär sig spela nu för tiden ägnar sig antingen åt jazzen, vilket är regeln, eller åt den mer eller mindre klassiska musiken, vilket är sällsynt. På Framnäs har man förstått vilka bildningsvärden, som ligger i vår gamla svenska musikskatt. Och Wennström vet att det krävs gedigen skolning för att umgås med polskor och gånglåtar. Om Beethoven och Bach hade presenterats så jämmerligen som den svenska folkmusiken så skulle de i dag vara ihjälspelade.
Den egna orkestern på Framnäs drillas till fin samstämmighet.
Det är en svår uppgift Wennström har tagit sig an, och Röjås-Jonas, som lär eleverna på Framnäs att hantera stråken, måste få många efterföljare, innan det går upp för våra dagars människor vilken tillgång vårt land äger i sin ofta misshandlade folkmusik. Musikundervisningen på Framnäs byggs på en grund av allmänbildande ämnen med bl. a. svensk litteraturhistoria, allmän historia och samhällslära. Själva musikutbildningen omfattar fiol, altfiol, cello, basfiol och piano med de teoretiska ämnena musikteori, musikpsykologi och musikhistoria med allmän konsthistoria.
Musiklinjen har framgått ur i synnerhet ABF:s enträgna önskemål att få fram en folklig musikutbildning med gott konstnärligt program. Utbildningen tar i första hand sikte på att komma folkrörelsernas organisationer till godo genom att utbilda instruktörer och cirkelledare, som kan fortsätta undervisningen på sin ort och utgöra en stomme i orkestrar och körer. Musiklinjen har också tilldragit sig ett riksomfattande intresse och skolans första årskurs har rekryterats från olika landsändar.
Öjebyn, där Framnäs ligger, hör till Norrbottens äldsta kulturcentra. Där kommer musikundervisningen inte att hänga i luften. Den allmänna linjen anknyter också till bygden, framför allt genom att stort utrymme givits på schemat åt skogens problem med särskild hänsyn till norrländska förhållanden. Ämnen som träkemi och cellulosateknik med trämateriallära ingår i undervisningen. Den organisatoriska grunden för Framnäs folkhögskola utgöres av en stiftelse, som konstituerades den 22 januari 1952, och till vilken har anslutit sig Piteå Landskommun, Piteå Stad, Hortlax. Norrfjärdens och Arvidsjaurs kommuner, Arbetarnas Bildningsförbunds Centralorganisation, Norrbottens Socialdemokratiska partidistrikt, kvinnodistrikt och ungdomsdistrikt. Ekonomiskt bidrag har också lämnats av landsorganisationen. Den första uppbyggnadsetappen jämte utrustning av skolan beräknas kosta 1.538.000 kronor. Redan vid starten har alltså Framnäs folkhögskola djupa rötter i bygden. Wennström är en klok man. Han talar med små bokstäver, men det råder inget tvivel om att i Öjebyn håller nya marker på att röjas år den svenska folkhögskolan.
----------------------------------------------------------------------
FRIHET ¤ Den 2 oktober 1953.
Kommentarer
Trackback
