Roger Lindqvist

 

Hep Stars som krogunderhållning - som glada musikanter, men inte särsklit välspelande. Men för Hep Stars något äldre fans (som får komma in på krogen) gör det ingenting att musiken inte är så fulländad. Det är ju Hepparna som låter och då låter det bra. Till premiären hade ett uppbåd av folk från kändiskåren ställt upp. Där var Janne Halldoff, Ardy Strüwer, Lill Lindfors, Ulf Elfving, Picko Troberg och många andra...Även icke kändisar naturligtvis. Men alla som hade kommit fick vänta ordentligt. Varför kan popband aldrig börja spela i tid? När vi väntade gick snacket. Undrar vad det här kan bli, det blir nog bara apa, Hepparna är ute, det blir nog bra...

 

När showen var slut dånade applåderna som de annars inte brukar göra på Börsen. Publiksuccén var ett faktum - och Hepparna var bra. Showen var lagom lång - 30 minuter. Längre hade den inte hållit för. Men i stället fick vi som sagt 30 minuter hård och rolig show där trummisen Christer Pettersson spelar dragspel och sjunger - han är mycket roligare med sång och dragspel än han är bra som trummis. Hepparnas show är gjord av Peter Himmelstrand - en kille som har tränad hand och näsa för det som slår. Numren i föreställningen är en lagom blandning av pekoral, engagemang och personlig exploatering av Svenne och Charlotte - ett sätt som Peter lärt från USA där det är mycket vanligt att artisternas privatliv dras in i offentligheten som en gimmick. Men man kunde ju hoppas slippa det här hos oss.

 

Det engagemang som finns i bland annat svartvit calypso känns påklistrat, särskilt som man vet att Charlotte Walker inte intresserar sig för de färgades situation. Det är i alla fall hon som är gruppens artistiska ankare. Om Hepparna lär sig att börja i tid, att bredda sin repertoar ytterligare har de alla möjligheter att slå i framtiden. Fortsätt så här i folkparkerna.

---------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 17 februari 1969.