Roger Lindqvist

För några år sedan ringde mig en person som ville ha ett samtal. Det var en person som börjat ångra vissa beslut som gjorts tidigare i livet. Jag lyssnade, och lyssnade. Personen ifråga hade kommit till så pass insikt att hon/han hade ångest över att det "blev som det blev". Jag lyssnade och lyssnade om och om igen. Men att komma med råd kände jag inte att jag kunde göra. Det enda jag sa, var att det som hänt tidigare i ens liv, kommer så småningom ifatt. Och det är där själva pudelns kärna ligger. Jag rådde personen att söka någon form av samtalsterapi. Vilket hon/han inte alls ville. Samtalet avslutades, med för mig många efterföljande tankar om vad jag egentligen borde ha sagt istället. Detta har sedan upprepats då och då. Och varje gång har jag upprepat samma vädjan: sök hjälp!

 

Ett bollplank är bra att ha. Men även ett bollplank kan bli utslitet så småningom. Speciellt om bollplanket utsätts ideligen med nya "attacker". Det är därför det är så viktigt att försöka gå vidare i livet - om än det känns svårt. Det blir inte bättre av att i frustration kasta över detta på andra människor, för att du själv inte orkar bära det längre.  Varje enskild individ har ett eget ansvar för sina gärningar. Det är ingen annan som skall beskyllas. Det är en sak mellan människan och det liv som hon/han lever. Har valt att leva. De "osorterade" gärningar och tankar samt upplevelser, måste ibland sorteras, och sättas i olika delar av hjärnans rum. En annan viktig sak, är att lyfta blicken mot framtiden, och att inte göra som "bök-svinen" att leva sitt liv med sina ansikten nerkörda i dyngan.

 

Roger Lindqvist.