Roger Lindqvist

"När döden kommer, är det som när man blåser ut ett ljus..."

I en sjukhussal på Piteå lasarett, julaftonens eftermiddag 1988,

möts två generationer, Sanfrid, min morfar 89 år, och Robert min

son, 4 år gammal. Med sin vänstra hand håller han Roberts hand

i sin. Morfar blev nästan alltid lite gråtmild, när han mötte små barn.

Ett brett leende spreds över hans ansikte, och i nästa stund sa han

de där orden, meningen, som han brukade säga: "Hä jär de små

som sko upprätthåll värld´n" (De är de små som ska upprätthålla

världen). Några månader därpå, den 29 mars 1989, avled Sanfrid

Karl Oskar Lundgren, vägarbetaren, skomakaren, filosofen, som

var en viktig del i min barndom. Min mor fick ett telefonsamtal,

tidigt samma morgon, där en sköterska sa att Sanfrid avlidit stilla

i sin säng på lasarettet. Döden inträdde ungefär som han själv

brukade sia om: "När man är gammal, och döden kommer, så

är det ungefär som när man blåser ut ett ljus". Tänk så sant

han hade...