"När döden kommer, är det som när man blåser ut ett ljus..."
I en sjukhussal på Piteå lasarett, julaftonens eftermiddag 1988,
möts två generationer, Sanfrid, min morfar 89 år, och Robert min
son, 4 år gammal. Med sin vänstra hand håller han Roberts hand
i sin. Morfar blev nästan alltid lite gråtmild, när han mötte små barn.
Ett brett leende spreds över hans ansikte, och i nästa stund sa han
de där orden, meningen, som han brukade säga: "Hä jär de små
som sko upprätthåll värld´n" (De är de små som ska upprätthålla
världen). Några månader därpå, den 29 mars 1989, avled Sanfrid
Karl Oskar Lundgren, vägarbetaren, skomakaren, filosofen, som
var en viktig del i min barndom. Min mor fick ett telefonsamtal,
tidigt samma morgon, där en sköterska sa att Sanfrid avlidit stilla
i sin säng på lasarettet. Döden inträdde ungefär som han själv
brukade sia om: "När man är gammal, och döden kommer, så
är det ungefär som när man blåser ut ett ljus". Tänk så sant
han hade...
Kommentarer
Trackback
