Roger Lindqvist

Julen 1979 fick jag en skrivmaskin i julklapp av Elisabeth. Att skriva har alltid legat mig varmt om hjärtat. Debuten skedde redan i 10-11-årsåldern. Skrivandet har under långa perioder legat i rejäl träda. Det har gått med andra ord upp och ner. 1979 fanns inga datorer. Istället var det skrivmaskinen man var hänvisad till.  Därför blev jag väldigt belåten, glad och tacksam, när jag öppnade det där paketet hemma hos mina svärföräldrar, Felix och Ruth i Vistträsk. Dagbok var inget nytt för mig. Redan 1969 klottrade jag ner mina spretiga bokstäver, under en semesterresa med mina föräldrar. 1972 och några år framöver, skrev jag ner det som hände runt omkring. När man tittar i dagböckerna idag, 2014, så kan man inte annat än glädjas över att jag var så pass förståndig som gjorde detta.

 

Som sagt, julen -79 präntade jag ner dessa ord på min nya skrivmaskin:

 

Klockan är 16:55 annandagsjulen 1979. Har jobbat idag. Vi är just nu i färd att åka till Hortlax. Vi har fått vänta en stund på grund av Elisabeths tvättdille. Nu blev det plötsligt tyst i badrummet, och det lär nog betyda att maskinen äntligen har stannat. Klockan har hunnit bli 17:04 så vi får nog börja dra oss.

 

Ja, så var vi hemma igen. Klockan är 19:30. Min syster och hennes sambo och son var också i Hortlax och hälsade på. Min svåger hade varit ut med snöskotern. Han hade varit ner till Tingsholmen och kört. Min systerson lekte med sina julklappar, bl. a. ett leksaksgevär.

 

Själv så fick jag den här maskinen som jag sitter och skriver med nu. Elisabeth fick en kaffekvarn av sin mamma. Så fick hon, eller rättare sagt vi tillsammans, en "höstol", elvisp, blomkrukor, samt två jättefina porslinsfigurer av mamma (Maj-Gerd). Samt en skomakarlampa av Solbritt och Kjell.