Roger Lindqvist

 

Åke var en kär farbror som fanns nära mig under barndomen. Då tillhörde han det "vanliga" i livet. Och jag tänkte inte mer på det. I dag vid mogen ålder så har jag börjat bli så oerhört tacksam över allt det vanliga som funnits bredvid mig genom livet. Det är det "vanliga" som är själva grundbulten i våra liv. Det vanliga får aldrig utsättas för spott och spe. Det är i det vanliga vi lever i varje sekund, minut, timmar och dagar osv. Visst är upplevelser bra, det behöver vi också, men att alltid leva på upplevelser, skulle nog bli rätt tråkigt i längden. Det vanliga utgör kittet mellan de övriga diverse saker som vi upplever.

 

Åke var en högst vanlig farbror. Men han var  - i det vanliga livet - en snäll, skojfrisk släkting som jag aldrig såg bli arg eller tvär. Åke är borta sedan den 24 februari 2910. Hans vilorum ligger på samma kyrkogård som min egen far. De två ligger inte så långt ifrån varandra.