Roger Lindqvist

Det finns två ark i en av mina pärmar som härrör från en sommar för länge sedan. Jag har på känn att årtalet är 1967. Jag skulle fylla tio samma år, min gode vän Per skulle bli nio. 1967 är så pass länge sedan att man kan nog benämna det som en mansålder. Jag har tidigare i min blogg berättat att Per inte finns längre. Han dog den 19 november 2013, 54 år gammal.

 

Det var en rätt så problemfri tillvaro vi levde den där sommaren 1967. Vi var ännu barn, med barns behov av lek, bus och skratt. I bland så brukar jag tänka tillbaka på den där perioden av mitt liv, och känna en sån tacksamhet för att jag fick möjligheten att växa upp i en trygg tillvaro. Den trygga tillvaron var kommen ur min familj men även den omgivning och de kompisar jag umgicks med. Per Sundkvist från Övremarken var en av dem. Det fanns fler viktiga pusselbitar som fanns där och utgjorde de där pusselbitarna som man så väl behövde.

 

Nu till de två arken. Ett av dem, ett slags kontrakt mellan Per och mig. Han skulle sitta i en balja med iskallt vatten. Vad som kunde hända om han inte ville fullfölja det, ja då skulle han enligt anteckningen kastas i träsket (Höträsket vår badplats).

 

På det andra arket titulerar han sig som "doktor". Jag tror att vi pratade om att doktorernas namnteckningar, brukar vara helt omöjligt att läsa. Så även Pers.