Roger Lindqvist

Vägen till Per är sedan länge borta. Den där skogsstigen som vi båda använde när vi skulle hälsa på varandra, är i dag ett minne blott. Barndomsvännen Per är också borta sedan en tid. Det fanns rikligt med stigar i skogen, bl a fanns "Linnéas stig" vår granne som för det mesta gick sin promenad alldeles förbi där mitt föräldrahem fanns. Linnéa och hennes man Artur bodde i ett rött hus i Övremarken, så också våra närmsta grannar. Det hände ibland under min barndom, att Artur skulle slipa en yxa eller kniv. Då fick jag heller nån av mina kompisar hjälpa till och dra den slipsten som fanns bakom Arturs uthus.

 

På samma väg bodde Gottfrid och Linnéa Westerberg. Som ett ödets nyck, bor i dag en av mina söner i samma hus. I ett vitt hus med övervåning bodde Viktor och Jenny Jonsson. Farbror Viktor brukade jaga hare. Och det hände titt som tätt att man såg en vit hare med ris instoppad i sin mage hänga på verandan. I köket hängde Viktors bössa som han visade mig en gång när jag och min mor var på besök. Ståtligt värre, minns jag att jag tänkte. En bössa hängande på köksväggen var nog så där rätt läckert. Så gick mina tankar under den tid då TV:n ständigt visade den ena vilda västern serien efter den andra. Men kul tyckte jag att det var, och häftigt.

 

På samma gata bodde Nils och Ingrid Stenberg med sina tre barn. Nisse hade en affär där vi för det mesta brukade handla. Jag minns även hans Volvo duett som stod parkerad på tomten. Och jag minns även när vi två, jag och hans dotter Karin fick åka med in till busstationen där Nisse skulle hämta varor. Från sitt bageri i Bergsviken/Ängesviken kom Holgers goda limpor. Han levererade dem med jämna mellanrum, och det var nog det bästa limpor jag någonsin har smakat. Holger hade även ett café: Holgers Café där vi brukade slinka in när suget efter saft och bullar var som allra störst.

 

Vid hortlaxvägen fanns ett rött mjölkbord. Det var där bönderna runt omkring ställde sina mjölkkrus så mjölkbilen kunde hämta dem. Mjölkbordet blev också en slags samlingsplats för oss ungar som bodde i närheten. Där möttes vi: Per, Anders, Bosse, Siw, Helena, Roger N., Eskil, Birgitta, Kurt och lilla jag.

 

Barndomens stigar har i dag nära på försvunnit. Så även livet vi levde en gång för länge sedan.