Barndomens vagga

Barndomshemmet.
 
Ett vanligt ordinärt rött hus med vita knutar, inget märkvärdigt i sig, men ändå en slags helig plats. Bakom den rödvita fasaden, växte jag upp under 1960- och 70-talen. Trädet som står på vakt vid infarten, har sett mig födas och till den farfar jag är idag. Huset och dess omgivning har åldrats i takt med mig själv. Men jag har anledning att tro på det faktum, att jag aldrig kommer att komma ikapp de årsringar som tallen bär på. Mina "årsringar" är för närvarande 56. Några fler årsringar kommer (förhoppningsvis) ytterligare att läggas till. Om jag har tur. Det var här det alltså hände, i ett vanligt hus, på en vanlig gata i en vanlig by uppe i norr. Å, tänk det är jag så tacksam över.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0