Roger Lindqvist

 

    - Ja, jag har egentligen bara ett stort problem och det är en hobby.

    - Jag har aldrig haft någon hobby och nu skulle man ha behövt en. I alla tider har affären tagit hela tiden men det har varit ett roligt och intressant liv.

 

Att Fritjof skulle bli affärsman var mer eller mindre utstakat från början. Fadern och en farbror startade lanthandel i en liten sommarstuga i Hortlax redan 1906. Fritjofs dröm var att få läsa ekonomi. Han hade nämligen ett gott mattehuvud. Nu blev det inte så. Fadern blev sjuk och Fritjof fick hoppa in i affären redan efter folkskolan. Sedan gick det av bara farten.

 

Den en gång lilla lanthandeln är  i dag som ett varuhus. Men Fritjof vill ändå kalla det för lanthandel. Han är förespråkare för den nära kundkontakten.

    - Jag accepterar den utveckling som sker inom lanthandel och handel överhuvudtaget, men är lite rädd för framtiden med all dess teknik. Rädd för att man tappar kontakten med kunderna, som är så viktigt.

 

I Hortlax-området känner alla Fritjof och han känner de flesta Hortlaxborna efter alla dessa år. Hans affär har byggts ut en massa gånger, allt efter tidens krav.

    - Men exteriören har vi behållit, säger han skrattande, trots att den kanske ser lite ålderstigen ut.

 

Fritjof har varit ordförande i Köpmannaföreningen och med i styret för Köpmannaförbundet, men han har aldrig engagerat sig politiskt.

    - Nä, politiken får andra sköta om. Som affärsman bör man vara neutral, säger han själv.

Lundmans lanthandel kommer att fortsätta i familjens ägo. En dotter och måg ser till att traditionen hålls vid liv. Fast Fritjof har inte lämnat skutan helt.

    - Nä, jag hänger väl med fortfarande, men tar betydligt längre luncher.

 

När han minner sig tillbaka så säger han sig vara helt nöjd.

    - Jag har haft ett rikt liv och produktivt liv. Visst har det varit långa arbetsda´r och givetvis inte problemfritt. Men det måste det vara. Det sporrar att ha problem ibland.

    - Vi affärsmän i pitebygden har alltid kämpat för att få så mycket av kakan som möjligt, men sedan har vi också kunnat sätta oss ner och ha trevligt tillsammans. Nu är det väl ingen kvar av den riktigt gamla stammen.

 

I sin ägo har Fritjof en prisbok från 1940 där man kan läsa att då kostade en säck vetemjöl på 50 kilo bara 22:10, alltså 47 öre per kg, en fin potta i porslin fick man för 1:95 och en halvfet ost för 1:45 per kilo. En låda spik med 3.000 st 3-tums gick bort för 8:25 och en stor stålspark för 8 kr.

 

Fritjof fick aldrig chansen att läsa ekonomi, som var hans dröm. Han har klarat sig med praktik.

    - Ja, men det går inte idag. Det har skett mycket inom affärsvärlden. Med många bestämmelser och annat. Utvecklingen måste man acceptera, men trots allt så är man väl lite rädd för framtiden. Nu när de hittar på allt tekniskt... Vart tar människan vägen?

 

Det har hänt mycket på den kommunala fronten under Fritjofs levnad, till exempel sammanslagningen 1967 då Hortlax kom med i fyrkommunssamarbetet.

    - Ja, det medförde väl att vi fick för långa ledningar, man förlorade närkontakten med politikerna. Hur det har utvecklats  i stort kan jag inte bedöma.

Piteå-Tidningen träffade Fritjof i hans villa. En gammal renoverad villa några 100-tal meter från affären. Hans livsverk.

    - Jag har aldrig haft tid att ägna mig åt någon hobby. Det är något att fundera över...

-----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 februari 1984.