Jag, en filmterrorist!
Ljudfilmskameran inköpt 1976.
Den 12 december 1976 gick jag in på Jowa på Storgatan i Piteå. Jag ville ge mig själv en julklapp. Eftersom jag redan då gillade foto och film väldigt mycket, så beslutade jag att inhandla en ljudfilmskamera, ljudfilmsprojektor, projektorbord samt en filmduk. Bakom disken på Jowa stod den alltid lika trevlige Henrik Wiklund. Köpet gjordes strax före julhelgen, pga att jag ville filma högtiden som kom. Med filmkameran kom jag senare att utvecklas till en filmterrorist av 1:a graden. Allt skulle filmas - och då menar jag allt! Filmkameran skulle varje gång innan den togs i bruk, laddas med en kassett, vars längd var på ca 3 minuter. När jag filmat klart, skickades kassetten iväg till ett laboratorium. Det dröjde då ca en vecka innan den framkallade kassetten låg i min postlåda. När jag så småningom hade en hög med färdig film, klipptes dessa ihop, och lades över på en större rulle.
När jag 1987 skaffade videokamera, så inträdde en ny tid i mitt filmande. Då laddade jag ett VHS-band på ca 3-4 timmar i min kamera. 2003 sålde jag kameran, och började med stillbilder istället. Samma där, när det digitala kom, så öppnades ånyo en bättre värld. I dag plåtar jag nästan varje dag. Men nu har kameran börjat ge ifrån sig vissa bisarra läten, och jag tror den försöker berätta att den inte mår så bra.
Kommentarer
Trackback
