Lundmans, Hortlax
Anspråkslöst yttre men innehållsrikt inre kan man säga om Lundmans
landsortsvaruhus i Hortlax. Firmachefen Fritjof Lundman och livsmedels-
chefen Gunnar Öberg poserar framför entrén.
Självbetjäning eller manuell expediering - eller båda delarna? Det är frågor som har diskuterats åtskilligt under senare år, både bland kunder och affärsidkare. Något definitivt svar har knappast lämnats. Självbetjäningens yttersta konsekvens är det stora varuhuset där kunden själv hämtar sin vara och går till en kassa för att betala. Någon expedit är inte inblandad, och skulle ett råd behövas är det många gånger svårt att hitta någon som kan svara.
Å andra sidan finns ännu lanthandeln kvar på sina håll, där varje vara expedieras över disk med det merarbete som detta medför. En tredje möjlighet är det kombinerade varuhuset, där självbetjäningen är princip, men där det dock finns expediter till hands som kan svara på frågor, som kan ge råd, och kanske hämta en vara om så behövs. I ett sådant varuhus - som vi för enkelhetens skull kan kalla landsortsvaruhuset - är t. ex. färskvarorna inte paketerade utan kunden kan få varan direkt expedierad och inslagen i sin åsyn. Dessa tre typer av butiker - och kanske fler - har var sin förespråkare och att säga vem som har mest rätt är inte så lätt.
I Piteå har vi hittills förskonats från det stora "Supermarkets" köpcentra där själva uppläggningen är sådan att endast kunden själv kan vara expedit. Men vi har det medelsrora varuhusen Tempo och Domus och någon fler näst intill, där självbetjäningen är långt driven. Ute i någon by finns ännu den rena lanthandeln kvar, och i randorterna finns åtminstone någon exponent för det vi kallat landsortsvaruhuset. Lundmans i Hortlax är ett av exemplen därpå.
GRUNDADES 1906.
Axel Lundman AB, som firmanamnet lyder, grundades redan 1906 och har givetvis genomgått många utvecklingsfaser och utbyggnader under årens lopp. Senaste utbygganden gjordes för sex år sedan. Då utvecklades slutgiltigt den tidigare lanthandeln till ett varuhus, men ett varuhus på sii eget sätt. Bland annat sökte man behålla lanthandelns breda sortiment från snus och socker till lås och byggnadsmaterial. En kanske något missvisande beskrivning men som ändå ger ett visst begrepp vad det rör sig om.
- Vi vill att kunden skall hitta vad han just behöver, så att han inte behöver åka in till Piteå för att hitta sin vara, säger firmachefen Fritjof Lundman som tillsammans med tre syskon svarar för familjedelen i företaget. Till detta kommer ytterligare fem anställda. Omsättningen rör sig givetvis om miljonbelopp.
Lundmans i Hortlax är alltså långt ifrån någon specialaffär. Kundkretsen kommer från ett stort område och har många varierande behov. Det är dessa behov man vill tillfredsställa även om det skulle gälla varor som inte ger någon vinst - kanske rent av förlust - bara för att tillfredsställa kundkretsen.
- Vi måste anlägga rena servicesynpunkter också, säger Lundman. Kunden skall inte behöva gå från affären utan sin vara, och har han eller hon ändå kommit in så kanske man handlar något annat också.
Lundmans i Hortlax skiljer sig inte mycket från andra varuhus.
Självbetjäningsprincipen är långt driven, men det skall alltid
finnas en expedit till hands, är principen.
FÄRSKVAROR DIREKT
Vi går och tittar på varuhuset där varorna ligger prydligt uppradade som i vilket annat varuhus som helst. Det är bara att ta för sig, gå till kassan och betala. Vid charkdisken residerar Gunnar Öberg, förste man med 27 år i tjänsten. Här finns inget paketerat.
- Vi håller styvt på att färskvarorna skall expedieras manuellt. Kunden skall kunna titta på varan, bestämma vilken bit man vill köpa och få den inslagen direkt, säger Öberg. Kött, fläsk, frukt, osv. Vi har märkt att detta är mycket uppskattat, och är kanske ett av de mest utmärkande dragen för ett varuhus som detta. Färskvarorna får vi tre gånger per vecka och kan alltså hålla en reell färskvarudisk.
Öberg betonar ytterligare en sak, - Vi försöker så långt det är möjligt att hålla varor från bygden och länet. Det bidrar ju till att hålla uppe sysselsättningen vilket måste vara ett intresse för både affärsidkare och konsumenter, säger han.
PERSONLIGT
Men det finns ytterligare en sak som starkt måste bidraga till landsortsvaruhusets speciella ställning på en plats som Hortlax. Det är den personliga kontakten mellan kund och affärsfolk. Kundkretsen omfattar inte bara själva Hortlax kyrkby utan även byar längre bort: Blåsmark, Hemmingsmark, Holmfors, Brännland och vad det nu heter. Vägarna strålar ner mot Hortlax och då är det lätt att slinka in hos Lundmans. Därav kommer att praktiskt taget alla människor har personliga kontakter med de som står bakom disken.
- Jag tror att vi känner praktiskt taget alla kunder under vinterhalvåret, säger Gunnar Öberg. Sommartid kommer en del turister, men efter hand lär man sig att känna även dessa. Dom kommer in och hälsar på nästa sommar och så är man bekant. Vi hinner ibland resonera litet även om sånt som ligger utanför affären, och kunderna träffas och pratar med varandra. Landsortsvaruhuset med en homogen kundkrets blir även en träffpunkt som man söker sig till för att träffa bekanta.
Denna intima kontakt med kundkretsen gör att affären kan inrätta varuföringen efter bygdens struktur och kundernas önskemål i större utsträckning än vad ett stort varuhus i tätorten kan göra, framhåller Gunnar Öberg. Och i detta ingår då att hålla ett så brett sortiment som möjligt.
Den manuellt betjänade charkdisken är fortfarande centrum i färskvaru-
avdelningen på Lundmans varuhus i Hortlax. Marita Markström och Gunnar
Öberg svarar för expedieringen.
KOSTNADER?
Leder inte detta till allt för stora kostnader ibland?
- Vi är tvungna att hålla en så låg och aktuell prissättning som möjligt, och hittills har vi lyckats, tror jag, säger Fritjof Lundman. Men det finns vissa oroande saker. Det gäller bland annat rekryteringen av anställda. Jag anser att utbildningen försummas på detta område. Det är svårt sommartid att få tag i kunniga expediter, och jag anser nog att handelsyrkena borde uppmärksammas mer bland annat i skolorna och i yrkesrådgivningen.
- En annan sak är att kostnadsjakten måste leda till rationaliseringar som i och för sig inte är önskvärda. Vi kanske tvingas till deltidstjänster, som jag personligen inte gillar, eftersom det går ut över fackkunskapen. Det personliga i umgänget med kunderna kan också komma i kläm.
- Och jag vill även nämna den speciella servicen som vi anser att vi måste ge till vissa människor, som av en eller annan anledning behöver sådan. Det går inte i längden att hålla en sådan service utan särskild ersättning, framhåller direktör Lundman.
Men Lundman betonar än en gång: - Jag tror att människorna i vår tid vill ha kvar så mycket som möjligt av den personliga kontakten även när det gäller något så alldagligt som att gå till affären för att handla. Jag anser nog att just den detaljen är ett av de viktigaste argumenten för landsortsvaruhusets bestånd, säger Fritjof Lundman till sist.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 14 juli 1970.
Kommentarer
Trackback
