Ibland de mina...

Det är väl det bästa av sällskap. Att umgås ibland de sina. Minus 4-grader i dag, och ett mycket lätt snöfall som mest likande små bomullstussar som damp ner på marken. Vi grillade hos Ante, Carro, Norah och Malte. Daniel kom med sin skoter, och bjöd en glad Malte på en åktur.
 
Det enda smolket i glädjebägaren är att våran kattgubbe Pelle inte mår så bra. Han fyllde 11 år i början av juni detta år. Men nu har det börjat hända saker med honom. Jag vill inte ens tänka tanken på att vi eventuellt måste avliva honom. Men hoppas naturligtvis att det inte måstebli så.
 
Malte var hungrig. Han åt grillad korv så det bara sjöng om det.
 
Malte med sina pappa. 
 
Daniel tog skotern till brorsan Ante. Malte fick följa ut på en liten åktur.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0