Roger Lindqvist

"Fenomenet" tiggare har blötts och stötts på otaliga insändasidor i alla möjliga situatoner och sammanhang. Jag ska ärligt bekänna, att jag är väldigt osäker hur man ska bemöta dessa, till synes fattiga hjälplösa människor. Så sent som i dag, så fanns en insändare i Piteå-Tidningen där signaturen "Eriksson" ställde frågan: vad gör Piteå kommun i det tiggeri som råder? Kommunalrådet Peter Roslunds svar var kort och gott: vi gör ingenting. Vi behöver inte alls agera. Tiggeri är inte förbjudet.

 

Vid vårt besök på Coop i Piteå för några dagar sen, så satt en ung tjej i snålblåsten med sin mugg. När jag hämtade kundvagnen tittade hon på mig och sa HEJ! Jag hälsade tillbaka! Jag mötte i alla fall hennes blick. Medan jag skyndade mig in i värmen, så satt den här unga kvinnan kvar ute i det väder som rådde. Då kände jag mig både dum och litegrann ledsen. Hade jag gjort rätt, så hade jag köpt en bit mat med dryck och gett henne där hon satt. Men varför i herrens namn gjorde jag inte det?

 

Den där blicken fanns kvar rätt länge inom mig. Och jag tänkte vilken tur vi har som kan åka hem till våra ombonade bostäder, äta vår mat, värma våra frusna kroppar och leva våra skyddade liv. Det minsta jag kan göra, är i alla fall att möta blicken, det gör heller inte alls ont att säga ett Hej! Ibland känner man sig så otillräcklig. Så det nästan gör ont.

 

Roger.