Med Solveigs bröllop kom våren till Piteå

ICA:s Provkök hade lagat upp alla rätterna till bröllopsmåltiden.
Man bjöds på Consommé Royal, Forell á la finess, Rensadel med
viltsås och Glasskrona med hjortron. Här avnjuter de unga tu den utsökta
efterrätten, serverad av biträdande kokerskan på Provköket, fröken
Maj-Britt Carlsson.            
 
Sötare brud än Solveig har man svårt att tänka sig. Det var allas mening, som såg ICA:s pingstbrud 1958 Solveig Flodström från Piteå. Eskil Persson heter hennes man och de vigdes på pingstaftonen i Hortlax kyrka.     

Med pingsten kom våren till Piteå! Isen låg förstås kvar ute till havs i stora sjok och kylde. Och i norrsluttningarna lyste snön fastän almanackan visade den 24 maj. Fjolårsgräset stod brunt i backarna och bara någon enstaka krokus stack fram i rabatterna. Men solen sken och den värmde riktigt gott - för första gången den här säsongen. Och i Piteå, i Hortlax och i Öjebyn svepte flickorna med kjolen och lät håret blåsa i den ljumma vinden.
 
På pingstaftonen var det förresten ovanligt många flickor i farten just i Hortlax. Små flickor och stora flickor, som alla hade det gemensamt att de såg lika glada, rara och förväntansfulla ut. Nej, förresten, en var gladare och sötare än alla de andra, och det var vår egen ICA-brud, Solveig. Eskil hade verkligen anledning att se både stolt och lycklig ut på denna deras bröllopsdag!
 
Det gick också ett sus genom Hortlax vackra kyrka, som var fylld till absolut sista plats, när ingångsmarschen intonerades och kyrkoherden C. O. Degerman gick kyrkgången ner för att möta brudparet i dörren. Den sena kvällssolen spred ett gyllene skimmer över brudparet i valvdörren. De allra näpnaste små brudnäbbar gick sedan högtidligt och lite försiktigt framför med sina små söta tårtpappersbuketter.
 
Som äkta makar tågar här brudparet ut ur den vackert dekorerade
Hortlax kyrka. Utanför väntade en stor skara människor, som ville
hylla och se ICA:s pingstbrudpar 1958.        
 
"Varen alltid glada!"       
För brudparet och för oss alla i kyrkan blev vigseln en stor högtid. Två unga människor som lovar att älska varandra i nöd och lust, nu och för alla kommande dagar. De lät båda så öppna och ärliga, när de sade efter de förestavade orden. Säkert visste de, att de kommer att möta påfrestningar i livet, men man har en stark känsla av att de är ovanligt väl skickade att möta även motgångar. Kyrkoherde Degerman talade till dem över bibelordet "Varen alltid glada". Det är inte bara en from önskan detta att man skall vara glad, sa kyrkoherden. Tvärtom är det något att sträva efter att få glädjen med sig i såväl vardag som fest. Och det är kanske just i vardagsmödan, som vi bäst behöver den. Till sist hoppades han att glädjen och lyckan ständigt skulle bli de båda ungas följeslagare genom livet. Hortlax kyrkokör, som förresten spontant bett att få medverka vid bröllopet, sjöng efter vigseln Beethovens Lovsång.
 
T.v. om brudparet satt fru Engsy Holmqvist, herr Anton Persson,
fru Calla Degerman, köpman Fritjof Lundman och fru Elsa Sundström.  
 
T.h. om brudparet satt herr Emil Flodström, fru Anna Persson,
kyrkoherde C. O. Degerman, fru Ingrid Lundman. Telegrammen
lästes av herrarna Tord Lindberg t.h. och Bruno Johansson.
Hälsningar kom från alla de föregående ICA-brudparen.      
 
Hela högtiden var som en underbart vacker och stämningsfull tavla: Solljuset som sparsamt silade in genom korfönstret över det allvarliga och lyckliga brudparet. Glasmålningen i fönstret med Josef, Maria, Jesusbarnet och Herdarna fick liksom liv av solen. Och de levande ljusen på altaret som brann så stilla medan psalmsången steg fulltonigt mellan kyrkans vackra valv.
 
Och så var det då dags för Eskil och Solveig att gå utför kyrkgången igen, nu som herr och fru Persson! Förväntansfulla slog vi och många, många andra följe med dem in mot Piteå pch den festmåltid, som ICA:s provkök rustat till i Godtemplarlokalen. I tre dagar har hushållslärarinnan Lisbet Borgström med biträde av Maj-Britt Carlsson och Marianne Löfgren arbetat på ort och ställe för att bröllopsmiddagen skulle bli just så läcker och ögonfägnande som vi alla väntat att den skulle bli. Och ingen behövde bli missräknad. Det var en välsmakande komposition, alltifrån den inledande heta commonsé Royal till den avslutande kalla glasskronan med hjortron.
 
Dansen fortsatte tills långt efter solen gått upp. Här har Eskil
bjudit upp Solveig till brudvalsen.
 
Värdfolket för kvällen, Fritjof och Ingrid Lundman, kunde inte heller nog prisa den goda måltiden. Det var förresten inte bara en slump att man bett herr och fru Lundman att vara värdar på ICA-bröllopet. Fru Lundman är lärarinna i Hortlax, och Solveig har gått i skola för henne i de högsta klasserna. Och herr Lundman var Solveigs första chef i den butik, där hon fortfarande har sitt arbete! Med rätta tyckte också Solveig att hon hade mycket att tacka dessa båda för vad hon lärt i livet. Lundmans var inte sena att kvittera artigheten: sådana rara flickor som Solveig är det inte för gott om!
 
- Tack snälla moster, för att du föreslog mig till ICA-brud.
Moster Engsy Holmqvist ler förtjust.      
 
En skildring full av beröm  
Fru Lundman berättade om Solveig i skolan och även det blev en skildring full av beröm. Försynt och utan åthävor brukade Solveig ta ledningen i klassen, när det behövdes. Och kyrkoherde Degerman hade också varit inne på detta i sitt middagstal: Han önskade Eskil och Solveig SOL över deras VÄG. Och i anslutning till hennes andra namn, Regina, rådde han Eskil att låta frun regera. Med drottningnamnet Regina skulle nog Solveig också i fortsättningen veta bestämma var skåpet skall stå! Eskils chef, bankdirektör Carl Nyman utnämnde henne på stående fot till hemmets finansminister, när han överlämnade en gåva från banken.
 
När man är så liten orkar man inte vara uppe så länge.
I väntan på de övriga gästerna tog brudnäbbarna sig en tupplur
på galoschhyllan. Se buketten som så prydligt står instoppad
i skorna.         
 
ICA-gåvan, en guldrosett med kläpp av bergskristall, överlämnades av köpman Gunnar Olofsson i Rosvik, med speciell hälsning från de ICA-anslutna köpmännen. Solveig och inte mindre Eskil log och tackade, och varje gång Solveig rörde på huvudet klirrade det så uppmuntrande från de små hjärtana, som dinglade i brudkronan, vilken förresten husmodersföreningen för några år sedan skänkte till Hortlax kyrka.
 
Här kommer brudnäbbarna Kristina Lundström, t.v.,
och Monica Johansson i sällskap med en snäll farbror
droskchaufför till kyrkan. En härlig, men ansträngande kväll
väntade dem.  
 
Solveigs brudklänning ovanligt söt  
Till sist spelades det upp till dans och Solveig lade sin vida kjol över armen och brudparet öppnade dansen med en smittande vals. Solveigs brudklänning var verkligen ovanligt söt. Att moster Engsy skulle sy brudklänningen var bestämt sedan långt tillbaka. Sammanlagt var det mer än 30 meter tyg i klänningen, spets, tyll och blankt siden. Underst sidenunderklänningen, så en helrund tyllunderkjol, så slutligen den tyllstomme som spetsen var applicerad på.
 
Klockan ett på natten tog ICA-kurirens fotograf denna bild. Vid den
här årstiden blir det aldrig riktigt mörkt här uppe. Snön ligger
emellertid fläckvis kvar och träden står ännu kala - men våren
är i antågande.   
 
Ja, så många kjolar kan man unna sig, när man är så smärt som Solveig! Över framvåden var spetsen elegant utsparad i ett band så att det blanka sidenet sken genom. Spetsens mönster fick dominera i de ofodrade ärmarna och axlarna. Klänningen hade ett sparsamt släp och slöjan var helt liten. I allt: sötare brud än Solveig har man svårt att tänka sig! Dansen den fortsatte tills långt efter det solen gått upp. Det blev aldrig mörkt denna förunderligt vackra pingstnatt. Bara en kort stunds skymning innan det skarpa, klara morgonljuset var framme igen. Till omväxling med dansen lekte man, både gammal och ung och hade hjärtligt roligt åt alla de befängda situationer som uppstod i trebenslöpning och hattbyten.
 
Solveig själv hade tänkt på den detaljen. Och med sin vana att ordna underhållning för sina scoutflickor hade hon ingen svårighet att få fart på lekarna. Men också denna glada fest måste få ett slut! Gästerna började dock inte troppa av förrän morgonsolen stod högt på himlen på pingstdagens morgon. Och när de drog sina färde fick de som påtagligt minne av ICA -bröllopet med sig varsin krukväxt som ICA-kurirens blomstercirkel prydde hela salen med. Just som de glada budskapet nådde gästerna fick vi på nytt en glimt av brudens varma goda hjärta.
    - Spar några blommor, bad hon så bevekande, för jag tänkte ge dem åt några ensamma gamla och till ålderdomshemmet.
 
--------------------------------------------------------------
ICA-KURIREN ¤ Den 5 juni 1958.   
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Fredrik Persson

Läsvärd och intressant artikel
Solveig & Eskil är mina föräldrar
De är nu 82 och 85 år gamla
Brudnäbbarna är kusiner till mig.
Hälsningar Fredrik Persson Piteå

2017-02-13 @ 18:48:43
Postat av: Roger

Roligt att höra! Tack för informationen.
/Roger.

2017-02-13 @ 22:53:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0