Roger Lindqvist

Jag kan endast klart konstatera, att landet jag en gång växte upp i, Sverige det öppna samhället, finns inte längre. För varje dag så krymper vi ihop undan för undan. I dag bakade en bekant negerbollar. Pga den hjärntvätt som rått och råder, så stack det liksom till i mitt inre när jag hörde ordet. Så har det aldrig gjort tidigare. Negerbollen är jag uppväxt med. Fick lära mig att det var nåt gott som min mamma bakade. Hustrun gör detsamma. Varje gång barnbarnet Norah kommer vill hon baka med farmor. Pga den aggressiva kampanj som rått så säger vi numera chokladboll. Men jag har alltmer börjat bli irriterad och ifrågasättande mot detta.

 

En gång hade vi också väldigt högt till taket i vårt fina land. Men taket håller som bäst på att ramla ned på golvet. Jag kan inte förstå varför vi hela tiden måste ursäkta oss, och nedvärdera oss på grund av den orimliga hänsyn vi hela tiden måste ta. Jag har absolut inget emot de flyktingar som kommer. Jag vill absolut vi skall hjälpa till. Men låt oss då hjälpa till utan en massa onödigt tjafsande om negerbollar osv. Det svenska folket håller numera på att fösas in i ett litet hörn, där vi ska sitta och skämmas för det vi gjort. Man pratar i utlandet om ett totalitärt samhälle, att vi liknar Saudiarabien m. fl. regimer som har hårda restriktioner på sitt folk. Sverige håller på att bli ett av dessa ökända länder. Grannländerna, Norge, Danmark och Finland undrar vad det är vi håller på med. Man behöver icke alls vara normman, dansk eller finländare för att undra. Undrar gör jag varje dag. Men det är väl också snart förbjudet?

 

För att godkännas i sociala situationer måste vi alla vara  så korrekta, att det gränsar till sjukdom. Många av dem jag möter har drabbats av akut tunghäfta. De törs inte vara öppna längre. De säger ett - men menar egentligen nåt helt annat. Jag tycker det känns avskyvärt. Fina Sverige, vars öppenhet nära på chockade stora delar av världen under 60-talet. Fina Sverige som på de senaste åren har blivit alltmer slutet och ångestfyllt. Favoritordet har blivit RASIST! Det hörs ofta ute på gator och torg. Ordet RASIST! har förorsakat den tunghäfta som vi lider av. För vem vill bli utstött ur gemenskapen? Ingen! Blir du misstänkt för rasism, duger du inte längre. Ett säkert tecken för att du inte går att lita på, är att du helt enkelt kallar den där goa saken för negerboll. Negerbollen kan störta dig rakt ner i helvetet, om det vill sig illa. Negerbollen är lika allvarligt som om du skulle skära halsen av nån du möter ute på ex. Sundsgatan i Piteå.

 

Jag ska vara så pass ärlig och erkänna: jag mår inte bra av allt detta som pågår. Jag känner mig instängd. Jag känner mig också missnöjd och liksom trampad på. Jag skulle så gärna vilja veta, vem det är som sitter och bestämmer detta? Det här förfarandet luktar ju diktatur lång väg. Jag har lärt mig att vi alla är födda fria. Fri har jag varit i nära 57 år. Men inte nu längre. Nu måste jag hela tiden tänka mig för om de ord jag använder är korrekta. Ena dagen korrekt - andra dagen inkorrekt. Jag hänger inte med. Nån sitter på sitt breda aschle och säger vad JAG  ska tycka, tänka och säga. Nämen, hör ni inte, hur illa det låter?

 

Roger.