Roger Lindqvist

Jag har alltid varit intresserad av foto och film. Så länge jag kan minnas. Det är något visst med bilder, och riktigt gamla foton. Film går heller inte av för hackor. Det finns en bildskatt i nästan varje hem. I fotoalbumet. När jag var barn och fick följa bort med mina föräldrar, brukade man ofta ta fram sina album för att visa sina både gamla och nytagna foton. Hemma hon min farmor och farfar låg också ett album. Välfyllt med foton av släkten. Det fanns bara ett att anmärka på: det fanns ingen som helst anteckning bak på bilderna vem det föreställde. Hade man tur så kanske man kände igen personerna på bilden. Hade man otur, då var och förblev alla avporträtterade människorna helt okända.

 

I somras fick jag en pärm med gamla fotonegativ i min hand. Det var Hans G. Pettersson som var mannen bakom bildskatten. Hasse var i många år pressfotograf på Piteå-Tidningen. Hemma hade han sparat en hel del av sina bilder. Om jag förstod honom rätt, så finns det ännu mer att ösa ur hans fotoarkiv. Låter onekligen mycket spännande.