Roger Lindqvist

Den 11 september 2001 kom jag som vanligt hem från jobbet på Öjeby sjukhem. Klockan var väl omkring strax efter fyra när jag svängde in på infarten med min vinröda Volvo 740. Ute på gräsmattan stod Daniel och mekade med sin nyinköpta moppe. Inne i köket höll Elisabeth som bäst på med den förestående middagen. Robert, den andre sonen som också befann sig hemmavid, berättade att ett flygplan kraschat in i World Trade Center. Första tanken var att det hela rörde sig om en tragisk olyckshändelse. Men när jag knappat fram text-TV:n, började jag förstå den obehagliga vidden av det som hänt. Den kvällen satt jag som fastklistrad vid TV-apparaten. Morgonen därpå när jag kom till jobbet, så var det naturligtvis terrorattacken som vi mest kom att samtala om. Vi var nog många som då började inställa oss på att ett krig var på tapeten. Tisdagen den 11 september 2001 - är dagen som jag aldrig glömmer.