Roger Lindqvist

Farbror Ingvar var äldst i min pappas syskonskara. Ingvar föddes 1911 och var i början av 30-talet en viktig kugge i SAIK:s fotbollslag i Storfors. Vad jag hört så påminde han starkt om Gunnar Nordahl när han med sin rätt stora muskulösa kroppshydda, motade bort motspelare på fotbollsplanen. En historia som jag hörde redan i barndomen, var när brodern Gunnar var målvakt, och vid ett ingripande överfölls brutalt av en motspelare i tumultet. Brorsan Ingvar blev så pass upprörd av påhoppet på sin yngre bror, att han likt kraften hos en bisonoxe sparkade bort fotbollen från plan så den aldrig hittades igen. Om den är sann, kan jag inte säga till 100 procent men jag har hört den som sagt. Ingvar var liksom sina andra sex bröder väldigt idrottsintresserad. Det var mycket fotboll under uppväxtåren. Byarna möttes i spontana fotbollmatcher t. ex. Hortlax-Blåsmark osv. Min pappa var också med och spelade.

 

Någonstans på livsvägen så kom farbror Ingvar till tro. Hans religiösa hem blev hos Filadelfiaförsamlingen i Piteå. Jag minns att han körde en Opel Rekord, och jag minns speciellt en gång när han stod hemma vid föräldrahemmet i Övremarken och skulle dammsuga sin kärra. Han hade parkerat i skuggan bakom väggen. Jag och min pappa var också där. Plötsligt så hör vi hur Ingvar börjar hulka sig. Ljudet blev bara högre och högre där bakom väggen, och min far skyndade sig dit. - Vad är det Ingvar, hur är det fatt, sa min pappa. Ingvar tittade upp röd som en tomat i ansiktet och väste fram: - Jag hittade ett hår, och du förstår så äckligt!

 

Farbror Ingvar var kräsen, och så fort han såg ett hår eller nåt annat "otäckt" så ville han spy. Trots Ingvars röda ansträngda anlete, så minns jag att min pappa skrattade hjärtligt åt sin kräsmagade storebror. Ingvar var en fin man, som tyvärr drabbades av svår sjukdom och avled 65 år gammal sommaren 1976. Han hade efter ett strävsamt liv ute på sågen i Munksund precis gått i pension.