Roger Lindqvist

Tänk vad vi älskar att klistra etiketter på andra personers pannor. Vi njuuuter i fulla drag! Har han/hon sagt det eller det; fram med klistret och etiketten och så SMASK i pannan. I somras visade hockeylaget Kiruna IF upp sina nya regnbågsfärgade matchtröjor. Syftet och tanken bakom, var att slå ett slag för alla de hbtq-personer och deras rätt till lika värde. En strålande fin och hjärtlig tanke i den onda värld som vi lever i. Men... nu har vissa av lagets sponosrer, funktionärer m. fl. sagt adjö till sitt forna lag. Varför? Det spekuleras i att orsaken är regnbågströjorna. Det dröjde dock inte länge innan journalister och tidningskrönikörer snabbt var framme, ivrigt letande i sina skrivbordslådor efter sina obligatoriska etiketter. När de så småningom fått fram sina buntar, klistrades dessa omgående fast på de som flytt klubben. På de flesta kunde man läsa: "homofob". Ett populärt ord när någon råkar tycka något helt annat i denna känsliga fråga.

 

I såfall är det många i prästerskapet som ständigt går omkring med en etikett i pannan. Så även på vanliga medel-svenssons. Privat har jag inget problem med homosexuella. Men det jag tycker är lustigt i denna debatt, är hur fort respektive person får sig tilldelat en etikett. Etikettklubben fortsätter även i framtiden att både klippa och klistra, var så säkra. Det finns ingen hejd på deras fantasi. Samtidigt är det viktigt att säga, att alla är vi lika. Vi är människor kort och gott, som min kära morfar säkert skulle sagt.

 

Må väl därute - Ni är alla så betydelsefulla!

 

Roger.