Roger Lindqvist

I TV:s Uppdrag granskning visades igår fallet med de unga tjejer, som pga av sin svåra ångest, skadar sig själva genom att skära sig i handleder, ben m.m. Trots att dessa tjejer inte var åtalade för något brott, hamnade de på den slutna psykiatriska vården i Växjö. På samma avdelning fanns även dömda mördare och våldtäktsmän. Det sved i hjärtegropen när jag hörde  flickorna berätta om ett liv fyllt av ångest, otaliga intagningar, samt det mest förnedrande: att bältas. D.v.s. att under perioder av affekt, tvingas ligga fastspända i timmar. Till detta tung medicinering. En av tjejerna spelade på sin akustiska gitarr och sjöng i programmet. Jag var i ett annat rum, så jag hörde endast hennes röst, och var under någon sekund inne på att den tillhörde Lisa Ekdahl.

 

Nu till en liten fundering: vid svår ångest berättade de medverkande, att för att avleda sin smärta så skar man sig i händer, handleder och ben. Detta gjorde att smärtan kunde försvinna för någon timme. Men i bland hjälpte det inte alls över huvudtaget. Tillbaka till funderingen: Extrem piercing, som väl alla kanske sett vid nåt tillfälle, är för mig också ett slags självskadebeteende. När unga män och kvinnor tillfrågas varför man vill genomborra sina underliv, tungor, ögonlock, svalg, armar, fötter och ben, så sägar man: Jag mår så mycket bättre!

 

När jag var barn, brukade jag i bland få åka med mina föräldrar till Udden i Sikfors. På festplatsen uppträdde i bland en fakir, som åt glödlampor, svalde stora svärd, lät sig brännas av eld på sina armar osv. I dag 2014, när jag ser dessa minst sagt extrema piercingar, så minns jag barndomens fakirer. Det är bara det; att i jämförelse fakir-piercing, så är fakiren rena söndagsskolegrabben. Nåja, det man inte begriper måste man lämna som det heter. Men jag kan inte låta bli att ha en åsikt om detta. I mina ögon ser det helt enkelt vedervärdigt ut. Och varje gång detta kommer inför min åsyn kan jag inte låta bli att undra VARFÖR man gör det man gör?