Roger Lindqvist

Under rätt många år har jag stått i kontakt med en person, som då och då hör av sig till mig. Samtalen kan i bland vara väldigt ytliga i sitt sätt, men hamnar också många gånger på mycket bråddjupt vatten. Personen vill "tala ut". Vill berätta hur det står till med det mest personliga saker i livet. Vid det här laget har jag fått en vidvinklad insikt i personens liv. Det handlar om små och större problem. Problem och frågeställningar som ser ut likadant i dag, som det gjorde för typ 30 år sedan. Detta har fått mig att ömsom vara lätt i mitt språk, men också ryta till ordentligt. Det här har förföjt mig i mina tankar inte bara en gång, vilket därmed gjort att jag känner mig less. Jag har försökt komma med olika sorts alternativ, förslag, men det enda resultatet blir att personen fortsätter i samma stil. Jag har i dagsläget - efter ca de 30 år detta pågått - inget nytt att ge. Men det tycks inte hjälpa nämnvärt. Jag är varken psykiatriker, psykolog, kurator, jourhavande präst till min profession. Endast en vanlig människa med någorlunda sunt förnuft. Det sunda förnuftet har sedan länge sagt mig, att jag inte längre kan vara till hjälp.

 

Vi har alla ansvar över våra liv. Ingen annan kan hållas skyldig om det gått snett på vägen. De eventuella skador, besvikelser och tillkortakommanden, som livet åsamkat, måste man ibland få hjälp med att reparera någorlunda. I alla fall så att livet hålls ihop på ett hjälpligt sätt. Men att lägga den bördan på en annan person gör att tyngden blir för stor. Det är också djupt orättvist att "banka" in sina egna problem i en annan människas huvud. Det gör att personen som agerar bollplank dignar under tyngden, pga en annan människas tunga tankar. Samtalen som kommer utifrån, per telefon, "landade" i mina öron så sent som häromdagen. När telefonsamtalet är över, startar en reaktion hos lyssnaren (mig), en tsunamivåg av tankar som det i bland kan ta timmar att komma över och förbi.

 

Efter alla dessa år av samtal, har jag nog kapacitet att ha en egen frågespalt i en veckotidning. "Fråga Roger om livets allvar". Eller ett radioprogram i sena nätter där folk kan ringa in, och där få ett bollplank i sin ensamhet. "Roger i natten" P1 varje tisdag, klockan 23:00-01:00.

 

Roger.