En stund på stranden
Vädret har varit grått och regningt. Uppehåll vissa stunder, för att sen regna igen.
Så ringer telefonen. Det är Robert som berättar att Max hade börjat längta efter farmor och farfar. Efter att Max har anlänt tar vi bilen och åker till Ante, Carro, Norah och Malte i deras sommarstuga på Hattudden. Lika grått där, men jag och Carros pappa Hasse, sitter i alla fall på altanen, dricker kaffe och resonerar. Så dyker Norah och Max upp, de vill att jag följer dem ned till båtbryggan vid stranden. Sagt och gjort. Tillsammans går vi skogsstigen ned, i bland blåbärsris som dignar av mogna bär.
Barnbarnen finner lycka i att kasta stenar i vattnet. Min lycka är att umgås och betrakta dem. När vi kommer upp till stugan igen, har lillebror Malte vaknat ur sin eftermiddagssömn. Han är rufsig i sitt hår, och verkar smått yrvaken. Han tar efter en stund på sig sin cykelhjälm och när jag frågar om han ska ut och cykla, så svarar han: Köra motorcykel!
Det är fler gäster den här lördagseftermiddagen i stugan, bl a Daniel som var oss hack i häl när vi anlände. Även en av Antes kompisar som har med sig sin lilla fina dotter, är och hälsar på.
Roger.
Kommentarer
Trackback
