Roger Lindqvist

Att det är blåbärstider har hustrun icke missat. Jag hade gärna missat, men är man en snäll äkta man så vet ju hustrun bäst (ibland). Vi gjorde en neddykning i en skog inte alltför långt ifrån oss. Men innan blåbärsarmarna hade börjat med sin uppgift, så kom myggorna och bar oss ända bort till bilen. Chefsmyggan, en viss Mygg-Hilding, tittade mig hotfullt in i ögonen och sa på sitt myggspråk: zzzzzzzzz, zzzz, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!

 

Ja, jag fattade ju noll! Men så mycket begrep jag, att vi var inte välkomna i deras skog. Vi slängde in hinkar och alla nödvändiga attiraljer, och åkte därifrån. Till slut så landade vi hos Daniel. Och se, i "vår" gamla skog fanns det både blåbär och vänligt sinnande myggor. Eftersom jag är gammal på gården (sammanlagt 52 år) så kände ju myggen igen mig. Jag sa, vänligt men mycket bestämt att jag inte under några som helst omständigheter, accepterade ett enda stick. Och de stack - iväg!

 

Jag kavlade upp skjortärmarna, tittade på hustrun och sa: Japp! Så ska dom tas, nu plockar vi!

 

 

Roger Lindqvist

.