Trumrummet

Fönstret i mitt gamla pojkrum, som också var trumrum.
Varje trumslag finns fortfarande kvar i väggarna. Och om
man vill, och törs, så kan man varje sommarljum afton,
lägga sitt högra öra (det högra är ett måste) mot en av
väggarna. Då kan man förnimma ljudet av den där lindqvist-
pojkens ivriga trummande, som kunde väcka de döda.
 
Ett av de trumset som jag bankade på.
 
 Men det fanns ju så många fler...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0