Roger Lindqvist

Strax efter tolvslaget ringer telefonen. Rösten i andra änden presenterar sig som Torgny. Det visar sig vara en gammal barndomskompis som jag inte pratat med sen 1968-69. När vi väl börjar samtala minns vi så mycket att bägaren är nära på att svämma över av gemensamma minnen. Torgnys föräldrahem låg inte så långt från mitt. Vi umgicks nästan dagligen i några år. Torgny minns att vi hade en hemlig klubb, nåt som jag dock inte kommer ihåg. Han berättar att han minns att jag ritade mycket, och att några av mina gubbar fortfarande lever kvar i ett ritblock i hans hem. Helt otroligt att livet kan bjuda på såna trevliga överraskningar. En bra start på 2015 med andra ord.

 

Roger.