Att vara nöjd
När jag och sonen besökte Gran Canaria i februari 2015, så blev bjudna på middag hos några landsmän. Efteråt bjöds det på det obligatoriska kaffet. Och när värden ville fylla på, så sa jag att jag var nöjd. Det föranledde honom att utbrista: Nöjd, finns det ändå nån som är nöjd i dag? Det var länge sen jag hörde nån säga det där ordet.
Jodå, jag är i det stora hela nöjd. Men när man säger det, så verkar det som om man hade en skruv lös i huvudet. För i den tidsålder vi lever i, så ska man vara väldigt mycket mer än nöjd.
I dagens PT så skriver krönikören Torbjörn Carlsson om sin vän och medarbetare Bubben Fransson. Piteå-Tidningens Bengt-Urban Fransson, avled hastigt under en semestervecka i Spanien. Han var endast 46 år vid sin bortgång. Jag kände inte Bubben Fransson, men jag såg honom ute på stan då och då. Senast då jag och hustrun satt på Ekbergs uteterass och drack vårt kaffe.
Torbjörn Carlsson skriver: När som helst kan allt slås sönder och de flesta i min ålder har erfarenhet av att förlora anhöriga och vänner.
Torbjörn Carlsson är årsbarn med mig, född 1957. Och visst har han rätt i det han säger. Så sent som i går gjorde jag ett inlägg om den "lyckobubbla" jag hamnade i när jag besökte barnbarnen. Och man vill dem ju så innerligt väl. Jag har nära till tårarna varje gång vi kramas, och deras armar omfamnar min hals. Familjen är det absolut viktigaste som finns. Vännerna också naturligtvis. Det finns mycket att glädjas över, och jag försöker så mycket jag bara kan att vara tacksam.
Jag avslutar med krönikör Carlssons ord: Det är lätt att säga, men det finns bara ett sätt att förhålla sig till den oundvikliga döden. Ta vara på varje stund av lycka och se de små ljusglimtarna om än mörkret runt omkring emellanåt är kompakt.
Kommentarer
Trackback
